Aftonbladet – 10 augusti 1849, sida 2

och med korslagda händer elfenbensk rusifixet, framför hvilket han knäföll, såsom han var van att fordom göra morgon och afton, och försökte att påminna sig någon af dessa enkla böner, hvari barnen ännu på lifvets tröskel bedja för dem, som hafva öppnat dess dörrar för dem. Hvilka händelser hade icke timat sedan han sista gången, för tjugu år sedan, knäföll på samma ställe! Hvi!tka skiftande och oförutsedda öden hade ej hopdragit sig på den horisont, som våra barnaårs sol belyser med sitt blida sken! Huru hade ej den nyckfulla vinden, som smekte hans segel, drifvit honom från barndomens stilla kuster ut på den stormande oceanen! Och se nu, huru den bekymmerslöse: unge mannen, hvilken trodde sig hafva glömt allt på jorden, deremot nu med ens klart påminte sig det förflutna! Se nu huru hans lif,. hittills mäktigt och fritt likt Oceanen som gungade det, hädanefter skulle fästa honom med för honom hittills okända band, och hvilka kanske skulle qvarhålla honom vid det eller det stället, lik ett fartyg för ankar, på hvilket stormen kallar, men som likvisst känner sig fastfjettradt såsom en, sedan föregående dagen fången slaf, för hvilken den förflutna friheten gör det blifvande slafveriet ännu bittrarel Paul hade länge fördjupat sig i dessa tankar, då han långsamt höjde hufvudet och gick att stödja sig mot fönstret. . Natten var lugn och skön, månen lyste klar på fästet och försilfrade hafvets vågor. Han påminte sig huru ofta i sin barndom han hade, lutad på samma plats, betraktat samma skådespel och med blicken följt någon liten båt med hvita segel, som lik en nattfågel långsamt och sakta gled undan på hafvets yta. Då svällde hans hjerta af ljufva och ömma minnen; han lät sitt hufvud falla ned mot bröstet, och stumma tårar flöto längs efter hans kinder. 1 samma ögonblick kände han huru någon tog hans hand: det var gubben; han ville dölja för honom sin rörelse; men ångrade sig genast att ej våga vara man, hvarföre han vände sig till honom, och visade honom öppet sitt i tårar badande ansigte. (Forts. följer.)