Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 2

han blef emottagen af kungen, som på ett smickrande sätt belönade honom för hans trogna tjenster. Paul begagnade sig af kungens välvilja för att berätta honom Lusignans öde, och erhöll ej allenast dennes nåd, utan blef äfven, till belöning för sitt mod, utnämnd till guvernör öfver Guadeloupe. Alla dessa hans omsorger hade ej kommit honom att förlora Emanuel ur sigte. Underrättad om dennes afresa, lemnade han Paris, och efter att hafva låtit tillsäga Lusignan att invänta honom, ankom han till dAuray en timma efter den unge grefven. Vi hafva sedan sett huru han blifvit upplyst angående Marguerite, huru han hade bevistat den scen, då hon fruktlöst bönföll hos sin bror att hafva medlidande med henne och att ej tvinga henne till ett giftermål med baron de Lectoure, och huru slutligen, då han kom från slottet, han vid hafsstranden hade återfunnit Lusignan, hvilken sednare, i anledning af det bref han aftonen förut hade erhållit, der afvaktade bans ankomst. De båda unga männen suto tillsammans och språkade ända tills aftonen började inträda. Då lemnade Paul sin vän och återtog till fots vägen till SAuray, för att, som han hade sagt till Emanuel, få del af en uppenbarelse, som angick hans egen person. Den gången gick han ej ända fram till slottet, utan följde längs utmed parkens murar till en grind, som från en stor skog bildade ingången till parken. (Forts. följer.) — JEN DYR KYSS. Såsom ett prof på den stränghet, hvarmed engelska Jagen hbebandlar allt våldförande af en Gvinna, förtjenar anföras, att en bagare nyligen blef fälld till 50 rdr bko böter derför, att han utanför sin bod hade tagit en tjenstflicka om lifvet och gifvit henne en kyss. — Plickan hade ändå icke skrihit vid tilfättet eller sjelf yclat klaga vid domstolen, utan det var bernes husbondfolk, som bragt saken dit.