Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 2

— Biskop Nibelii begrafning försiggick i Strömstad söndagen den 29 Juli. Prestaverne fördes af professorn Carlsson (från Upsala) och prosten magister Collander (pastor i ett till staden närbeläget pastorat). Ordenstecknet bars af majoren vid West manlands regemente Nauckhoff. Fem i Strömstad för tillfället gästande Westmanno-Dalecarli gingo såsom sörjande i processionen. Det förut bisatta liket jordfästades i sin graf på kyrkogården, af forsamlingens pastor, prosten mag. Trangus, promotionskamrat med den framlidne. Vid inträdet i kyrkan mottods processionen af en sorgmarch, utförd af Bohus läns regementes musikkår, hvarefter afsjörgs psalmen M 9215: 3, 4, med fullstämmig chör och under biträde af artisterna hr Strandberg, fru Gelhaar m. fl. Prosten Traneus höll likpredikan (ingångsorden Jon. 4: 5; text Pred. 7: 2; ämne: Dödsdagen bättre än födelsedagen för alla sanna kristna, i synnerhet för rättsinnige lärare i församlingen) och uppläste de af honom uppsatta personalierna. Efter predikan afsjöpg hr Strandberg en kantat: Han är borta — han är gången Från sitt arbete i frid! Sorgen klagar dock i sången Öfver lifvets sista strid; Helsan gick han hit att vinna, Men på evighetens strand, Skulle han den återfinna Bärgad af Försonarns hand. Han är borta! Lycklig han, Som en salig fristad fann! Minnet ristar på hans urna: Ara bodde i hans bröst; Skatter rika, himlaburna, Sniilets låga, hjertats röst, I förening; Lifvets mening: Ljus och rening Prydde hans Tiar. Lägg en blomma der på grafven. Främling! Vet han är den värd! Stunden ilar! Vandringsstafven Leder dig till samma färd. Snart kan öfver dig den krossas Medan än ditt öga ler. Väl, om det, när bindeln lossas, Blott en öppnad himmel ser! Lef som han i helig tro, Verka för en evig ro. Inga dystra skuggor falla På den strand, du når en gång. Lugn är böljan. Frid med alla, Under salighet och sång. Öfver gruset Der i ljuset Fadershuset Glad du funnit har! Sist afsjöngs psalmen M 499: 41, 12. (P. T.)