Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 1

Rn 0 or et OA mm fra ln t RR med försäkran, att ej tro mig fri från mitt löfte förrän den blifver mig återlemnad. Och den som har nyckeln? ..., Tack vare dig, Emanuel, och min mor! den är för låmgt härifrån, för att vi skulle kunna återfordra den; han är i Cayenne.x Du har ej varit gift två månader,, svarade Emanuel med ett bittert leende, ,förrän du blir den första, som vill bli qvitt det der armbandet.n Jag trodde mig halva sagt dig, att det är fastläst vid min arm. Du vet hvad man gör då man förlorat en nyckel och då man ej kan komma in i sitt hus. Man skickar efter en klensmed., Nåväl, Emanuel!s svarade Marguerite, i det hon höjde rösten och med en högtidlig och beslutsam ålbörd utsträckte. armen; pför mig skall det blifva bödeln man skall låta komme; ty förr skall man få hugga af mig denna hand, är den skall tillhöra en annan. ,Fyst! tyst!s sade Emanuel, i det han steg upp och med oro blickade åt kabinettsdörrenOch nu är allt sagdt! tillade Marguerite. Jag satte allt mitt hopp till dig, Emanuel, ty, fastän du ej är mäktig en djup kärsla, är du dock ej eisk. Jag kom gråtande till dig — se om jag talar sannt! — för alt säga dig: min bror! detta äktenskap blir mitt lifs olycka: jag föredrager klostret; jag föredrager elndet, ja till och med döden! Och du har ej hört mig, eller, om du har hört mig så har du ej förstått mig. Nåväl! jag skall vända mig till denne man, jag skall vädja till hans heder, till hans grannlagenhet. Om det ej är tillräckligt skall jag berätta honom allt, min kärlek till en annan, min svaghet, mitt fel, mitt brott: jag skall säga honom, att jag har ett barn, ty fastän man har ryckt det ifrån mig, fastän jag ej har återsett det, fästän jag är okunnig om hvar det är, så lefver det dock. Ett barn dör