Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 1

DEBATT ÖFVER DET NYA FÖRSLAGET TILL TRYCKFRIHETSLAG I FRANKRIKE. (Slut från måndagsbladet.) Tisdagen den 24 Juli öppnades diskussionen af Pierre Leroux, som talade i tre timmar. Han började med en långre digression om suveränitetsprincipen. Suveräniteten, påstod han, ligger icke hos statsmedlemmarnes totalitet, ty detta skulle endast leda till flertalets, d. v. s. den starkares brutala tyranni, utan hos hvarje särskild statsborgare såsom sådan. Denna individens oförytterliga suveränitet antastades genom talock tryckfrihetens inskränkning. Sådant skedde genom den nya tryckfrihetslagen, som helt och hållet var af preventiv, icke af repressiv natur. Den var rent ut ett anfall mot folksuveräniteten och konstitutionen. Talaren visste väl hvaråt man syftade; hr Montalembert hade tydligt uttalat det; fråga var att återinföra den gamla religionen, jesuhismen och dess princip, den blinda lydnaden, samt att bekämpa den nya religionen, socialismen och dess princip, som var republikens valspråk: frihet, jemnlikhet och brederlighet. I öfrigt delade han fallkomligt hr Montalemberts isigt, att ett samhälle icke kunde bestå utan relision. De s. k. liberala voro endast eclectici, utan någon positiv princip, utan en bestämd religion. De skulle derföre aldrig i längden kunna regera ett folk. Frågan var endast: jesuiusm eller socialism? Men det vore ett fåfängt bemödande att vilja hämma den nya religionen, socialismen, den franska protestantismen. Ty socialismen är endast kristendomens sanna uppfyllande, och hvad bergspredikan lofvat menniskorna, hvad kyrkofäderna sjelfye skrifvit, hvad socialisterna hittills genom sina verk ingjutit i folkets hjertan, skulle man förgäfves söka åter tillintetgöra. Till den nya lagen, som hade ett sådant syfte, kunde man derföre ropa: För sent, för sent! I det hela hade den nya lagen trenne fel: 4) att förnärma konstitutionen: 2) att förklara krig mot menniskoanden, att vilia göra den orörlig, att säga till den, hvad Gud, enligt bibeli:s ord, sade till hafvets vågor: Du skall icke gå längre; 3) att öfverlemna samhället i händerna på en ryktbar sekt, nemligen jesuiterna. 2ssa trenne punkter utvecklades utförligt. Omsider afbruten af högra sidans rop: Sluta, sluta! nog! — lydde talaren deras uppmaning, yttrande: