Aftonbladet – 7 augusti 1849, sida 3

po VVD 0 har ingen enda sökande anmält sig. (Naj.) EEE: UNGERNS FRIHETSSTRID. Art. III. HOFVETS INTRIGER. JELLACICS TÅG MO1 UNGERN OCH WIEN. (Forts. från lördagsbl.) Då nu äfven denna kongress blef utan vä sendtliga följder, insåg den ungerska riksdagei alt den icke längre hade något val; blott on Wwienerkabinetlets sinnelag var den ännu ick på det rena, ehuru det blifvit upplyst att Jel lacic erhöll penningar och krigsförnödenhete af de österrikiska ministrarna. Annu en gång gjorde derföre Pesth-församlingen ett försöt att vinna Österrikes tyska befolkning genom at lyckönska Frantfurterparlamentet till dess enhetssträfvande, och lofvade att det fria Ungerska folket aldrig skulle föra vapen mot de: fria Tyska folket; men då detta steg väckte der österrikiska ministörens ogillande, framgick Un gern sin egen bana, afskild från österrikiska kabinettets diplomatiska vyer. Såsom repressalier för det österrikiska förbu det mot ungerska banknoter, utfärdade Kossutl ett dylikt förbud med hänseende till österriki ska banknoter, samt motutförsel af ungerski klingande mynt, hästar och krigsförnödenhete till Österrike och Kroatien. Han träffade öf verenskommelse med kejsaren, som sedan der 42 Augusti vistades i Wien, om utvexling af d ungerska trupperna i Österrike mot de icke ungerska regementerna i Ungern. Oaktadt kri get med Raizerna, förberedde Meszaros upprät tandet af den på riksdagen beviljade hären men kunde likväl icke ännu uppställa någor mobil styrka, med undantag af den som användes i södern. Afvenledes inledde ministerer underhandlingar med franska regeringen om er kännande af konungariket Ungerns sjelfstän dighet. A andra sidan Bedref Jellacic ruslningarne med stor ilver, rika hjelpkällor och en mers odelad styrka. Han erhöll 6 bataljoner af Radetzky och afsatte militärguvernören Hrabowsky, hvarigenom han fick alla slavonska och syrmiska regementer under sitt kommando, har besatte Fiume, Ungerns enda hamn, i konungens af Kroatien namn; och hade i slutet a Augusti bragt sin här till 40,000 man, enlig! de lägsta uppgifterna. Just som utbrottet stod för dörren kom det första dokument, som bevisade kejsarens hemliga förstånd med banen. Det var ett brel från Jellacic till Hrabowsky, hvaruti han förklarade honom, att kejsaren uppdragit banen att försvara ett djupt kränkt folks intressen, och att banen såsom verkställare af den kejserliga viljan fordrade ovilkorlig lydnad. Vid underrättelsen härom beslöt den ungerska riksdagen, på Kossuths förslag, att afsända en deputation af 400 riksdagsledamöter till Wien, för att fråga kejsaren om han önskade fortfarande bära Ungerns krona: i sådant fall måste han följa deputationen till Pesth, och för någon tid taga sin bostad i Ungerns hufvudstad; i annat fall skulle regeringen förklara sig oafhängig och uppbåda landstormen. Erkehertig Stefan, Batthyanyi och Deak voro vid denna tid redan i Wien, för att få kejsarens bekräftelse på finansoch militärlagarna, hvarpå de likväl erhållit vägrande svar. De slutade sig derföre nu till deputationen, som den 7 September ankom till Wien, med detta det stoltaste ultimatum, som någonsin något folk sändt sin herrskare. Efter någon mildring af adressens mest stötande uttryck, lyckades det den ungerska deputationen att få audiens i Schönbrunn. Men då kejsaren gaf ett undvikande svar, aflägsnade sig deputationen ögonblickligen från Österrikes hufvudstad, med röda fanor it spetsen och röda fjedrar på hattarna — såsom tecken att all dagtingan med den furste, som så förrädiskt stämplat mot ett tillsifvet folk, från detta ögonblick upphört, och att Ungern ville resa sjelfständighetens fana, såsom en motvigt mot förräderi och förtryck. Wienarnes hänryckning öfver Ungrarnes ädia och kraftfulla uppträdande till värjande af sin frihet och sina konstitutionella rättigheter, samt förbittringen öfver ministerens bhandlingssätt stegrades vid åsynen af dessa oförskräckta patrioter till det högsta, och talrika skaror rivilliga ledsagade dem till deras hembygd, ör att deltaga i deras heliga strid för frihet och fosterland. Men samma dag — den 10 September. — som den ungerska deputation lemnade Wien, skref Ferdinand det bekanta smickrande brefvet till Jellacice, hvaruti han bad honom att vidmakthålla fred såvidt det vore möjligt, men öröfrigt återinsatte honom i alla hans förra mbeten och värdigheter. Vid deputationens iterkomst till Pesth nedlade ministerens medemmar sina embeten. (Esterhäzy hade redan! några dagar förut afgått såsom öfverflödig.)! Dalatinen förklarade, oaktadt kejsarens vägrade anktion, den nya finansoch rekry teringslagen ga laga kraft, och uppdrog åt Kossuth alt vilda en ny minister. Batthyanyis loyala naionalism måste i farans ögonblick lemna platen åt Kossuths blixtrande snille och oryggliga vat till hvarje fremmande afhängighetsförhålnde. Riksdagen hade nemligen samma natt