Aftonbladet – 6 augusti 1849, sida 1

det nd tionalförsamlingen och mot den allmänna omröstningen? År detta sannt då? Emile Pean: Nå så hafven j ju allmän åklagare! Dufaure: Ar det icke sannt, att samma press söker upnreta den ena medborgareklassen mot den jandra? Ar det sannt att den delat samhället i två I klasser: fattige och rike? År det sannt, att man öfver land och rike söker utsprida och inprägla följande sats: Den fattige betalar skatt, men den rike betalar intet?... En röst: Det är sannt! Dufaure: Om man räknar rätt, säga denna skolas financicrer, så har den fattige betalat 25 milliarder för den rike.... Mathieu (De la Dröme): Det är sannt. Venstra sidans ledamöter sorla så häftigt, att ordföranden uppmanar dem till tystnad. Dufaure: Allt detta föranledde utbrottet den 13 Juni. Sedan denna insurrektion blifvit besegrad, har regeringen ansett d t för sin pligt att se sig om efter energiska åtgärder i ändamål att för framtiden förekomma uppror. Detta är bättre, än att såsom i Juni 4848 undertrycka insurrektionen med strömar af utgjutet medborgareblod. Den republikanska principens och den allmänna rösträttens kraft visade sig icke blott i undertryckande af alla anfall mot staten, utan äfven i kraftiga preventivåtgärder och allvarliga lagar, hvilka skänka samhället lugn och ordning, samt göra det möjligt för regeringen att begynna de nödiga reformerna i de lidande klassernas intresse. Utan kraftiga kautioner för ordning och säkerhet i det allmänna, måste republiken sjelf råka i fara. Afbrott och !; timmes uppehåll. Emile Barrault. Pressen är majoriteternas och minoriteternas slagfält. Denna lag står i sammanhang med ett helt system, med expeditionen mot Rom, med undervisningslagen, med belägringstillståndet. Jag frågar: hvart gå vi? Hvart vilja vi? J, — (vänd till högra sidan) j ären våra ledsagare; j måsten veta det. Man befarar, med skäl eller icke, en statskupp, ofvaneller -nedanifrån. Men till hvad ändamål? — Det vet jag icke; ty det finnes adertonde Brumärer af alla slag. Vi hafva hört en ganska spirituel minister säga i denna tribun: Hvad är en carlist. Hyem kan visa mig en carlist? Nu vet han det dock, sedan han erhållit färska nyheter från Belgrave-Square. (Långvarig rörelse.) Thiers. Ni talar om färska nyheter från Belgrave-Square: förklara er! E. Barrault: Tvifvel i detta fall skulle vara en orättvisa mot hr Thierss loyalite. Jag hyser intet sådant tvifvel. (Sorl.) Jag hoppas att hafva gifvit hr Thiers nöjaktig förklaring. (Skratt.) G. de Beaumont: Hvad mig beträffar, så är jag icke nöjd. Presidenten Dupin: Låt oss nu diskutera vårt lagförslag. (Skratt.) E. Barrault: Hr Beaumont säger att han icke är nöjd med min förklaring. Beaumont: Jag har sagt, att jag icke känner mig tillfredsställd af förklaringen, emedan jag icke begrep ett enda ord deraf. Presidenten: Afbrotten betyda ingen ting. Låt bli att svara derpå. E. Barrault: Jag skall försöka förklara, hvad en monarkist vill säga. Här finnas en hop folk, som öppet erkänna sin afsky för republiken (högra sidan: ja, ja!); som säga att Frankrike aldrig kan få lugn eller ro, under republiken, utan endast kan bli starkt och lyckligt under monarkien. IEeo Delaborde: Ja, jag tror detsamma. (Häigt sOrl). Presiden!en: Hvad som nu sades, var ett anfall på konstitutionens principer och institutioner. Jag kan ej gilla det. E. Barrault fortfar att tala om monarkiska xomplotter. (Handklappningar på venstra sidan). Röster från högra sidan: Namn, namn! Presidenten : I begären alltid få höra namn: det ir olämpligt. E. Barrault, pekande åt venstra sidan: J söken ultid komplotter från denna sida: vänden eder om: de finnas bakom eder (nemligen bland yttersta högern). Flera medlemmar af högra sidan uppresa sig och nterpellera talaren häftigt. Sorl och väsende. Dampierre: Hr president, kalla talaren till ordning! Röst från venstern: Derborta, bakom, bakom! Efter ytterligare interpellationer, skratt, sorl o. 8. Vv. fortsätter E. Barrault. Han påminner derom, att Carl X och Ludvig Filip blifvit störtade emelan de angripit, den ene församlingsrätten, den anIre, tryckfriheten. Talarn slutar med följande ord: Kommen ihog, att j antingen skolen skörda den iran, att hafva räddat republiken, eller ock skolen träffas af samma öde, som de flesta segrande parier, hvilka ingen ting gjort: J skolen blifva sjeMnördare. (Bifall på venstra sidan). Netltement uppstiger i tribunen. Röster från högra sidan: Thiers, Thiers! Sedan Thiers, som i början lemnade sin plats och agit riktningen framåt tribunen, åter satt sig ch gjort ett afböjande tecken, fick Nettement ordet ,eh förklarade bland annat hufvudsakligen, att han, åsem en lärjunge af Chåteaubriand alltid hört till ordningens parti; han hade erkänt republiken, emedan den blifvit proklamerad af majoriteten; men sjelf hade han aldrig proklamerat don. Sessionen slöts kl. 6 och debatten uppsköts till öljande dag. OcbesvesveresnTOOSE