Aftonbladet – 6 augusti 1849, sida 1

DEBATT ÖFVER DET NYA FÖRSLAGET TILI TRYCKFRIHETSLAG I FRANKRIKE. (Forts. från lirdagsbl.) Grevy: Af de begge talare, hvilka talat för la gen, är hr Montalembert den, som bäst förstått den. Lagen är riktad emot tryckfriheten och är icke bestämd att skydda den, såsam ministerpresidenten velat låta förstå. Hr Montalembert har utfört en verklig anklagelseakt mot tryckfriheten, ja till och med mot diskussionsfriheten, blott för att kunna försvara denna lag. Han går väl icke rakt på målet, hans önskningar äro blott riktade mot den sämre pressen, tryckfriheten är någonting så upphöjdt, att alla de, som anfalla den, låtsa hylla den; äfven hr Montalembert hyllar den, men för att kunna undertrycka den. Hr Odilon Barrot har väl insett, hupu komprometterande hr Montalembert såsom bundsförvandt är för honom, och från talarestolen uttalat sin aktning för tryokfriheten. Han försvarar lagförslagets stränga straffbestämmeker, endast genom skildring af den farliga ställning, hvari vi befinna oss, med nödvändigheten att gifva lugn åt landet, korteligen med en hop vanliga fraser, som flera gånger förr varit framme, så snart fråga var om någon despotisk åtgärd. I sjelfva verket behåller lagförslaget icke allenast nu bestående stadganden, utan lånar äfven de strängaste paragraferna af Septemberlagarne; ja den tilllägger till och med tidrängs-suspension. Man vågar saker, som man aldrig vågat under monarkiens värsta dagar. — Talaren ingår derefter på Septemberlagarnes historia och uppläser den dåvarande (4835) ministern de Broglies inledning till desamma, hvilken är npästan ord för ord lika med Odilon Barrots försvar. Gäsningen bland folket härledde sig af dess naturliga förbittring deröfver, att man i 50 år uppehållit det med löften och nu återigen bedragit det på det skamligaste sätt. Ty inomlands har ingenting blifvit gjordt, och utomlands har Frankrikes svärd, då man för första gången åter dragit det, endast tjenat alt tillintetgöra ett vänskapligt folks frihet. Dufaure, inrikesministern, svarar på Grevys tal: att den gamla oppositionens medlemmar under 44 år lärt något och i måhga fall ändrat sing åsigter, var ganska naturligt, och han förypdr ste, att man icke upphörde med att uppsöka kontraster i det förflutna och närvarande hos de män, som pu stå i spetsen för regeringen. Ty under tiden hafva ock omständigheterna förändrat sig och lagen var endast lämpad efter omsfändigheterna. Ty ingen kunde väl dock neka, avt ju 150 tidningar i Frankrike för 6 veckor sedan uppmanat folket till inbör: des krig, anvisat samlingsplatser och utsatt tid för stridens begynnelse.... Noel Parfais: Man har endast protesterat, icke kadlat till vapen. (Häftigt sorl på venstra sidan.) Duyfaure: Ar deg icke sannt, att den press, Ny jag talar dagfigen, innehåller anfall mot na