Aftonbladet – 4 augusti 1849, sida 3

sorg, och den faller sig, mindre dyr än de kulörta kläderne, hvarmed någon gräns för upplagor och lyx hos allmänketen icke finnes. Att menskliga värdet ej förökas af uniformen — beklädnaden — känner insändaren lika väl, som att detta värde icke eller förlorar något derpå. Presten har sin drägt och är snart sagt stängd från lyxen. Landsstatstjenstemannen bör ock få sin. Derigenom amalgameras och sammanbhålles kårerne, och i högre mening bör fäderneslandet ej förlora derpå. Alskare af ordning och skick. Redaktionen har ej ansett sig böra vägra rum åt denna insända uppsats, ehuru red. icke kan finna, att den enkla blå drägten för landsstaten behöfde upphjelpas medelst galoner och broderier. Uti insändarens anmärkning emot landshöfdingarnes rätt, alt efter behag förändra länsmansuniformerna förena vi oss deremot fullkomligt.