Aftonbladet – 3 augusti 1849, sida 3

4829. Donaumynningarne och skyddsrätten öfver Moldau och Walachiet. NYA TECKEN UR BEFORDRINGSSYSTEMET. Ibland -de första fordringarna på ett väl inrättadt och lagbundet samhälle är otvifvelaktigt rättrådighet och regelbundenhet i befordringsväsendet, så att icke gunsten får insteg framför lagliga meriten. Det finnes ingenting, som lättare demoraliserar nationalkarakteren på ett håll och väcker modfäldhet och likgiltighet för kunskaper och nit på ett annat, än när sidovägar öppnas, på hvilka gynnade personer kunna hoppa förbi de af författningarna föreskrifne prestanda för befordran. Serdeles gäller detta för den civila förvaltningen, och man kan med temlig säkerhet påstå, att orsaken till den brist på kapaciteter, som under en lång tid visat sig på samhällets höjder härstädes, har härledt sig från det godtyckliga befordringsväsendet; likasom å andra sidan den skicklighet, talang och bildning, som träffas öfverallt hos den högre byråkratien 1 Danmark, härleder sig derifrån att ingen civil plats der kan beklädas af någon som icke genomgått akademiska examina och vissa lägre tjenstegrader. Ibland de förhoppningar, som väcktes vid den nya regimens tillkomst, var äfven den, att favoritsystemet skulle hafva helt och hållet upphört. Flera märkliga symtomer af ett motsatt förhållande hafva likväl synts på den sednare tiden, och ett ibland de som mest synas egnade att ådraga sig uppmärksamhet är ett regeringsbeslut i afseende på kompetensen till direktörssysslan vid landtmäterikontoret. Härom lästes redan för halfannan vecka sedan i tidningen Bore en framställning, som synes så träffande och af omständigheterna påkallad, att vi anse den böra reproduceras, ehuru nå-. got sent, då utrymme dertill saknats under de föregående dagarna. Den lyder som följer: I sammanhang med tillsättningen af öfverdircktörsplatsen vid landtmäteriet har kammarkollegium fått ett kongl. bref, som förtjenar att komma till allmännare kännedom. Man torde påminna sig,! att af de sökande till denna plats, fyra af kammarkollegium förklarades för inkompetente, nemligen öfverste Blom, majoren Hallman, professor Bråkenhjelm och öfverstlöjtnant Hazelius. Ingen af dem hade undergätt sådan examen, som författningen, landtmäteri-instruktionen af den 4 Maj 1827, aficke landtmätar: för kompetence fordrar; men två af dem, hrr Bråkenhjelm och Hazelius, hade erhållit sä:skild, kunglig dispence från uppfyllandet af detta vilkor. Det återstod likväl ett annat vilkor, hvarifrån dispence icke erhållits, nemligen att visa prof på skicklighet i alit hyad till landtmäteriet hörer, och detta vilkor hade de sökande hvar på sitt sätt, originelt nog, sökt fullgöra: öfvers:e Blom genom biläggande! af en lång meritförteckning, som intygar hans mångåriga förtjenster och arbeten såsom arkitekt; profes-) sor Bråkenhjelm med åberopande af sin. insigter i den lägre och högre matematiken, nedlagda i åtskilliga utgifna arbeten samt med ett betyg af guvernörsembetet vid Carlbergs kadettskol:, att han meddelat kadetterne undervisning i grunderna för mät-) ning, gradering och skiftesläggning, i hvilka förrätt-) ningar, som hr Bråkinhbjelm fann högst simpla och enkla, han ansåg hela landtmäteriet bestå; öfverstelöjtnant Hazelius åter medelst ett betyg af sin chef,! general Akrell, deruti generalen täckes :örklara, att då öfverstlöjtnanten med utmärkelse tjentgjort vid topografiska kåren, så hade han derigenom i generalens öfvertygelse inhemtat kännedom i det hufvudsakliga af hvad till landtmäteriet hörer, samt major : Hallman genom en meritförteckning, som utvisar, att han med topografiska kårens sjelfya arbeten, mätning, kartritning och gravering sysselsatt sig vi-! da mera än hr Hazelius. Dessa lysande förtjenster ville kammarkollegium dock icke anse tillräckliga, fasthållande sig cenvist vid författningens förargliga bokstaf om ådagalagd, skicklighet i allt hvad till laudtmäteriet hörer. Endast hr Bråkenbjelm besvärade sig häröfver; men i anfedning deraf yttrar regeringen i bref till kammarkollegium af den 42 Juni följande: Hvad angär professorn Bråkenhjelms underdåniga besvär och i allmänhet frågan, huruvida j rätteligen förfarit, då de fyra sökande utom landtmäleristaten förklarats icke vara till det lediga öfverdirektörsembetet kompetente; så enär topografiska kårens arbeten och de insigter, som dervid äro nödige, ostridigt befinnas nära jemnförlige med landtmäteriyrket och derför erforderliga kunskaper. hafve vi funnit att de officerare, som en längre tid vid nämnde kår berömligen tjenstgjort, b ra, på grund af sednare alternativet bländ kompetensföreskrifterne i 4 mom. 27 uti instruktionen för generallandtmäterikontoret, anses behörige att söka öfverdirektörsembetet vid landtmäteriet, när de tillika undergått de kunskapsprof, som för inträde i vårt kansli eller våre och rikets hofrätter eller kollegier erfordras; till följd hvaraf och då öfverstlöjtnanten Hazeljus, som i denne sednare del, genom vår nådiga resolution den 8 December förlidet år, förklarats hafva fullgjort prestanda, jemväl företett betyg af topografiska kårens chef, att han med berömvärd flit och skicklighet en längre tid deltagit i kårens förrättningar af alla slag, hvaremot dessa omstän-! digheter dels alldeles icke, dels ej till fullo för öfrige sökande utom landtmäteristaten förekomma, Vi pröfvat skäligt att edert yttrande rörande kompetensfrågan i så måtto underkänna, att bemälde öfverstelöjtnant varder såsom kompetent sökande ansedd., Detta nådiga förklarande lärer icke kunna underlåta att af allmänheten emottagas med blandade känslor,. Embetsmän lära fråga sig: huru kom regeringen att yttra sig om öfverstlöjtnant MHazelii kompetence? Öfverstlöjtnanten teg ju som ett godt barn, när kammarkollegium förklarade honom inkompetent. Det var iu blott professor Bråkenhjeim, som klagade och om hvars kompetens något yttrande kunde komma i fråga? Härpå kunde svaras: j ären torra formalister, som icke begripen det final häruti; låten till er underdåniga efterrät.else tjena, att. öfverstlöjtnant Hazelius är en man, som har, att hugna sig af vår synnerliga ynnest och nådiga benägenhet med Gud allsmäktig; kommen ihog detta! till en annan gång och gören icke några enfaldiga invär dningar, när det är fråga om en sådan man, som Hazelius; o den höges måttstock är ej Vår och :embetsmännen lära ställa sig detta till underdånig efterrättelse, annars kommer nog chefen för vederbörande statsdepartementet i rätten tid uppideras sessionssal för att bibringa dem cn bättre öfvertygelse. Bland annat folk, som mtra fäster sig vid sjelfva saken och erinrar sig, att platsen just blifvit ledig efter en konungens adjutant och topografoflicer, likaa Ev Ah es