Aftonbladet – 3 augusti 1849, sida 2

skepps. Den var icke dessmindre förskräcklig; ty den hade hel och hållen träffat på sidan af fartyget och på däck, och gjort en betydlig härjning bland manskapet; men genom en slump, som gränsade till trolleri, hade den sparat alla tre masterna. Ett ögonkast var tillräckligt för Paul att se, det manskapet hade lidit större skada än fartyget. Han förde ånyo sin ropare till munnen ech skrek: Roret hårdt babord ombord! Låt oss entra henne på babords låring! Entringsgastarne klara till entring! — Ett glatt lag ännu, för att jemna henne som en ponton, så storma vi henne sen som en fästning. Fiendtliga fregatten förstod vid FIndiennes första rörelse meningen med hennes manöver. Hon ville genom en likadan mildra om icke tillintetgöra densamma; men i samma ögonblick hon bjöd till att utföra den, hördes ett förfärligt brakande der ombord, och stormasten, till hälften afskjuten vid VFIndiennes sista lag, svigtade en slund som ett rotlöst träd, men föll slutligen för-öfver, betäckande däcket med storseglet och resten af sin tackling. Paul förstod då alltför väl hvad som en stund uppehållit serverandet af hennes kanoner. Se så gossar!, utropade han, nu är hon er som om ni fick henne för inte, ni behöfver bara gå och ta henne. Ännu ett lag på pistolskottshåll, och sedan klara till entring! LIndienne lydde som en väl riden häst, och nalkades utan motstånd sin fiende, hvars enda hjelp: nu var strid med blanka vapen; ty, satt utom manöver, voro hennes kanoner henne numera onyttiga. Drake var nu i sin fiendes hand, hvilken, om han velat hålla sig på afstånd, kunnat grundskjuta henne tills hon sjunkit, men som, försmående en sådan sorts seger, likväl gaf henne ännu ett lag på femtio stegs afstånd. Derefter, utan att vårda sig om sista lags verkan, höll hon af ner på sin fräs ae sig nock om nock med henne och det till Ten GnTraggar. På en gång lyste nes märsar Dvi ndiennes relingar och i heninnande handgranater föllo tätt som en hagelskur på Drakes däck, Öfverallt