Aftonbladet – 31 juli 1849, sida 2

— I Tidning för Fahlu län och stad läses n artikel under rubrik Några ord om Titelväsendet, som innehåller åtskilliga reflexioner, hvari säkert många instämma, och äfven vi, med det undantag, som viien särskild not insett oss böra dervid göra: Hvem erinrar sig ej, huru ibland de många skimrande luftslott, som visade sig i 18442 års horoskop, äfven förespeglades, att den urgamla svenska arfsynden titelsjukan, denna den narraktigaste ibland alla fåfängans yttringar, icke vidare skulle ifrån högsta ort erhålla någon näring? Det hette till och med, då den nye regenten tilldelade en landssekreterare Lagmans namn, heder och värdighet, att sådant skedde endast för att honorera ett löfte af sin aflidne fader, men att han aldrig skulle göra så mer. Nå — detta löfte eller, om man heldre så vill, denna förhoppning hos nationen har visserligen så till vida gått i fullbordan, att sedan dess... insen landssekreterare blifvit lagman. Men att regeringen icke heller nu mer än förr vill lemna obesagnadt det föga afundsvärda prerogativet att genom Loma titlar utså frön till flärd och lycksökeri inom smbetsmannakåren; att den lika litet nu som förr ir höjd öfver den fördom, som sätter en mans ära mindre i hvad han är, än hvad han kallas; — derpå erhöll man för en tid sedan de mest öfverraskande bevis genom f. d. öfverstelöjtnanten gr. Hamiltons utnämning till generalmajor och f. d premierlöjtnanten gr. v. Platens upphöjande till kommendör, utan ringaste annat föranledande, än på det de genom dessa nya titlar måtte anses tjenligare att befordras, den förre till öfverståthållare, den sednare till statsråd ). Med förbigående af åtskilliga andra lika märkliga yttringar af det numera hos Reg. vedertagna systemet, hvilka, såsom helt och hållet liggande inom den för godtycket öppnade militär-regimen, fallit mindre skarpt i ögonen, måste man så mycket mer förvånas öfver besagde system, som det derjeinte innebär ett frånträdande af förut följda grundsatser. Om det t. ex. gick väl för sig att göra majoren Silfverstolpe, löjtnanten Gripenstedt och den alldeles utom embetsmannaverlden stående bruksegaren Wern till statsråder utan något mellanliggande narrspel till befordran, så tyckes detta ändå lättare hafva kunnat ske med magnaten grefve Platen, som i en ofantlig rikedom och betydande relationer egde större ressurser än någon af de anförda trenne, att uppehålla ett högt embetes värdighet, i fall dertill något annat än duglighet och nit verkligen erfordras. Sak samma med grefve Hamilton. Hvem skulle hafva väntat sådana anomalier, sådan barnslighet under de allvarsamma och kritiska tider, i hvilka vi lefva, samt under auspicierna af den upplyste, flärdfrie, folkkäre Furste, som för närvarande leder Sveriges öden? Vill man hafva ett ännu färskare prof på denna svaghet för titelgrannlåt, som, i samma mån den blifver gammalmodig i allmänna samfundslefnaden, tyckes återupplifvas kring thronen, hvarifrån sådan småaktighet likväl borde vara fjerran bannlyst; sä må man taga i hand den nyss utfärdade förordningen om regeringen under Konungens resa. Om mar än icke är någon svärmare för den fransk-republikanska jemlikheten, enligt hvilken medborgare är den yppersta hederstitel och hvarje medborgare ifrån konseljpresidenten till lumpsamlaren (chiffo. nieren) på Paris gator, tilltalas med det enkla ordet monsieur, lärer man få svårt att återhålla ett löje när man i nämnde förordning ser våra statsmän me ) Hvad denna sednare angår, så har red. af Tidn för Fahlu L. och St. glömt, att begge statsdeparte menten för försvarsväsendet äro förenade me kommando.nålens föredragning, och således ansva ret för den utöfning af högsta befälet öfver krigs makten, som Regeringsformen lagt i Konungen händer, dem ålagd. Det synes deraf, så läng detta är fallet, alldeles oundvikligt, att minister för dessa ärenden är en i tjenst varande militär och frågan kan sålunda blott vara, hvad grad ha: oundvikligen anses böra ega. I detta afseend vilje vi icke påstå, att graden är af stor vigt emedan den, som i Konungens namn lagligen be faller, utan afseende på graden, måste lydas; me vi förmoda, att då regeringen åter insatt en längr td afskedad officer, afseende äfven gjorts på de befordran, som under tiden egt rum med han fordna kamrater. (A. B:s not.)