Aftonbladet – 30 juli 1849, sida 1

AN oo TA SSR VR YO Ev MVIG BLIVIT RICE FTIR UVIET ciler omedelbart införlifva det med tyska riket, d. v. s. med Preussen. Frågan skulle i detta fall, heter det, icke mera blifva tysk endast, utan europeisk, ty hela Europa har garanterat storhertigdömet Badens existens. Assemblee nationale, vill att hela Europa skall förena sig om att för alla politiska flyktingar, vare sig italienare, tyskar, ungrare, Ppolackar o. s. v. ställa till en utflyttning till någon stor koloni. I nationalförsamlingen öfverlades den 19 Juli om en petition af general Castellane, hvilken klagade öfver den provisoriska regeringen, som orättvisligen hade afskedat honom och fera andra generaler, hvilka alla nu, enligt hans förmenande, borde åter försättas i aktivitet. Ett förberedande utskott tillstyrkte gehör åt petitionen, tilläggande att isynnerhet tvenne korporationer, armen och magistraturen, som utgöra Frankrikes ära, på samma sätt blifvit behandlade af den provisoriska regeringen, och att det nu vore tid att godtgöra detta. Charras, krigsdepartementets föreståndare under den provisoriska regeringen, försvarade den öfverklagade åtgärden, såsom framkallad af omständigheterna. Så hade år 4843 ej mindre än 8000 officerare fått afsked; och år 4823 hade 430 generaler blifvit afskedade för att belöna anförarne för den spanska expeditionen... Charras frågade slutligen sarkastiskt, om man ville göra om intet allt hvad den provisoriska regeringen gjort och måhända förneka sjelfva februarirevolutionen. General Fabvier talade om den provisoriska regeringens åtgärd såsom högst skadlig för landet, som derigenom mistat mången krigserfaren man. Han gjorde äfven bitande anspelningar om den föregående talarens utnämning till öfverste under samma regering; Charras hade varit otacksam mot hertigarne af Nemours och Aumale, hvilka förordat honom såsom personlig vän. Då generalen begagnade sig af uttrycket Monseigneur le Duc de Nmours,, uppstämdes ett häftigt sorl från bergets bänkar. Ofverste Charras genmälte, att han förvärfvat sina grader på slagtfälten i Afrika och åberopar vittnesbörd af generalerna Tartas, Lamorieciere och Bugeaud. Man hade för öfrigt aldrig gynnat honom, då man kände hans republikanska tänkesätt. Tartas, som var närvarande, gaf genast de ärofullaste loford, och äfven Cavaignac uppsteg opåkallad för att betyga öfverstens militäriska förtjenster. General Castellanes ansökan rekommenderades genom majoritetens beslut hos krigsministern, hvarefter man öfverlade om flera andra mindre betydande petitioner. Den följande dagen uppträdde general Cavaignac på tribunen och frågade general Fabvier hvad han menade med ett dagen förut fälldt ytirande, hvaraf Cavaignac ansåg sig personligen anfallen. Fabvier hade nemligen yttrat: Skall jag äfven tala om er? då Cavaignac uppsteg för att taga parti af öfverste Charras GeneralFabvier besteg verkligen tvibunen, men församlingen afböjde en längre förklaiing om denna rent personliga angelägenhet. Derefter debatterades om befordringssättet inom armåeen. Man beslöt bland annat oaktadt krigsministerns protester att bälften af nya officerare hädanefter skulle tagas bland underofficerarne. — Majoriteten will naturligtvis ställa sig in hos arimåeen. Derefter diskulterades åter om diverse petitioner. Den 21 Juli uppläste nationalförsamlingens ordförande ett bref från Lamartine, hvilken såsom representant väljer departementet Loiret (Orltans); han var som bekant äfven vald i Saöne-et-Loire; han ursäktar sig deröfver, att han ännu ej infunnit sig i Paris: ty han hade varit opasslig. Derefter började diskussionen om det nya reaktionära förslaget till ny tryckfrihetslag. Debatten öppnad af Mathieu (de la Dröme) och fortsatt af Montalembert, Jules Favre och Odilon Barrot ajournerades slutligen till den 23. Man talar alltid om rättegång mot ytterligare 5 ledamöter af berget. Guizot (berättar en korrespondent) har om bord på paketbåten Express ankommit från Southampton till Hävre. Han blef der insulterad. Skaror af unga män genomtågade gatorna och ropade sjungande å la Lampions: å bas Guizot! å bas Guizot! Guizot talade till folket från trappan till det hus, der han bodde och reste derefter öfver Honfleur till sitt landtgods Val Richer, nära Lisieux.. Bland de personer, som från Paris kommit för att möta exministern, bemärkte man hertigen af Broglie, Piscatory m. fl. andra politiska mnotabiliteter. Carl Bonaparte, Prinsen af Canino, f. d. president i den Romerska nationalförsamlingen, skulle resa till England med samma paketbåt, sm fört Guizot derifrån. Konungen af Sardinien Victor Emanuel lär hafva sändt Annunciat-Ordens insignier till presidenten Bonaparte. En bop bankirer i Paris sägas hafva till finansministern Passy afgifvit . den förklaring, att de icke vilja vara med om det nya statslånet, om styrelsen fortfar att småningom upplösa alparmeen. Kapitalisterna tro att Frankrike ej kan hafva nog många krigsmän på benen, så länge Ungerska kriget fortfar. Gazette de France för den 214 Juli talade med en märkvärdig tonvigt derom, att hertiginnan af Berry ännu icke är i Paris. Koleran rasar metl hbäftighet i mediersta Frankrike. Dock äro Byckligtvis dödsfallen få, i jemnförelse med sjukdomsfallen. I en by nära Angers, med 900 invånare, hafva 100 insjuknat: Treprocentsfonderna Fbdo på 53,15; femprocents på 87,65; bankens aktier på 2600, och nordbanans på 420. STORBRITANNIEN. 8 M:r Drummond föreslog den 19 dennes Uhr lerhuset att uttala sin tanka om nödvändigheten af statsutgifternas förminskande. Skatt