Aftonbladet – 28 juli 1849, sida 2

Den unge marinofficern kastade en hastig och frågande blick på musketören, hvarefter han åter rigtade sin blick på fartyget. Det är, sade han vårdslöst, en vacker fregatt om trettiotvå kanoner, drifvande på varpankar, med alla sina segel fästade vid råna, för att vara segelklar vid första signal. Förlåt, svarade Emanuel småleende, men det är ej det jag frågar er. Hvad bryr jag mig om kanonernes antal, och på hvad slags ankar den drifver! var det ej så ni sade? Marinofficern smålog i sin ordning. Men, fortfor Emanuel, hvad jag önskar veta, är hvilken nation den tillhör, hvarthän den skall segla, och befälhafvarens namn ? Hvad nationen beträffar, svarade marinofficern, har den dragit försorg att derom sjelf underrätta oss, eller också är den en nedrig lögnerska. . Ser ni ej flaggan som svajar på dess topp? Det är en flagg utan fläck, blott litet nött af trägen tjenstgöring, se der allt. Hvad dess destinationsort angår; är det som ställets kommendant redan sagt er, Mexikon. Emanuel betraktade med förundran den unge fändriken. Hvad slutligen angår befälhafvaren så blir det svårare att säga. Der äro de, som skulle svära på, att det är en man vid era år eller mina; ty jag tror att vi följt hvarandra tätt i vaggan, fastän det yrke vi utöfva kan lemna en längre tidrymd emellan våra grafvar. Andra åter påstå, att han är vid min onkels, grefve dEstaings ålder, hvilken som ni vet, nyss är nämnd till amiral, och som i detta ögonblick lemnar handräckning åt de upproriska A merikanerne. IHvad slutligen hans namn vidkommer, säger man, att han ej en gång vet det sjelf, och i förväntan att en lycklig slump skall uppdaga det för honom, kallas han Paul Paul?, Ja, kapten Paul (Forts.)