Aftonbladet – 27 juli 1849, sida 1

märka, monsieur, att i detta afseende är jag icke helt och hållet af er tanka., Ni kan trygga er, vän Petilprå, vid min försäkran; jag menade ingenting ondt. Låt oss då vara vänner,) sade doktorn med stor högtidlighet och skakade hand med skulptören. Derpå togo de god natt af Luigi, och lemnade honom, för att båda återvända till staden. Som de sakta redo framåt i mörkret, försökte Benvenuto att få veta af doktorn något om Sansone och hans vackra fru. Men doktorn kunde, till sin egen uppriktiga saknad, berätta honom litet eller intet. Han hade hört, att juristen blifvit inbjuden till Paris af markisen i följd af en rättegång, hvilken innefattade den ädla familjen Comminges nästan hela egendom; att denna rättegång hade, genom Sansones skicklighet, blifvit afgjord till familjens fördel, och att han lefde sedan dess i markisens hus, hedrad och krusad som en eröfrare, samt att han blifvit bevekt af markisens böner, att qvarblifva några få veckor längre i Paris, för att hvila på sina lagrar. I Benvenutos sinne uppsteg den förhoppningen, att den sköna Laura skulle hafva åtföljt sin man till Paris; och att några milda förlåtande ord från hennes läppar skulle kunna återställa den unge konstnärns helsa och kraft. Han syftade på detta i sitt samtal med läkaren; men af hans sätt att uttrycka sig angående det han hade iaktagit i dag, blef Cellini öfvertyggad, att hans unga vän stod vid grafvens brädd. Följaktligen nedsatte detta hans hopp, och undertryckande sina känslor, bad han doktor Petitpr genast underrätta honom, i fall Luigis sista ögonblick inträffade, förr än som förmodades. Petitpre lofvade att troget göra detta, och de skiljdes. Några dagar derefter, en vacker svlig morgon, satt Benvenuto i sin atelier sysselsatt att på papperet utföra en ingifvelse, som just