Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 2

Vi äro alla här för att uttrycka vår tanka. Dej; som förebrå oss, att hafva lagt band på valmän-; nens frihet, begå för hvarje minut våld mot den, heligaste af alla friheter, mot tribunens frihet. -Gån till eder; hvlliken talförmåga skulle kunna stå emot så mängfaldiga afbrott. Pean yttrade några ord till talaren. Röst från höger: Till ordningen! till ordningen Ordföranden (Dupin): Om jag skulle kalla till ordningen, så skulle jag vara tvungen rigta min varning till hela grupper. Dufaure, som åter fick ordet, fortfor att försvara regeringen; han förklarade att belägringstillståndet blifvit beslutadt efter mogen öfverläggning, efter en revolution, sedan män, utvalda genom den allmänna valrätten, blifvit förklarade fågelfria genom sina kolleger, under förevändning att friheten, att republiken varit hotad. Men just dessa män förstå icke republiken. Det är vi som rädda, som försvara den. Regeringen i en republik med allmän valrätt måste vara regelbunden, den måste utgå från majoriteten och icke bestå i en minoritets spel; ty då minoriteten är för svag att vara förnuftig, blifver den våldsam. Sedan inrikes ministern slutat, förnyar högra sidan sina rop på omröstning. Duche uppträder med häftighet mot belägringstillståndet i Loire-departementet och yttrar bland annat: Hvarest en rörelse utbrutit, har det endast skett derföre, att konstitutionen blifvit kränkt. Dessa ord väckte stor förbittring på högra sidan, der man började med häftighet ropa: Till ordningen, till ordningen! Dupin, ordföranden: Jag kallar talaren till ordning. Duch: Hvad? Skulle vi ej ens hafva rätt att förklara det konstitutionen blilifvit kränkt. Vi skole dock alltid förklara det. Talrika röster: Till ordning, till ordning! Dupin, ordföranden: Ni och edra vänner hafva påstått, att konstitutionen blifvit kränkt; j hafven i denna sak nedlagt en anklagelseproposition; men församlingen har uttalat sig deremot. Ni förolämpar således lagen och majoriteten i denna församling. Jag kallar eder derföre än en gång till ordning. Röster från venster: Lemna tribunen, då talfriheten icke mera är fri. Duche: Då tribunens frihet upphört, så protesterar jag härmedelst. Från högern: Till ordningen! Dupin: Jag har redan tvenne gånger kallat talaren till ordning och tvenne gånger har han förnyat sin förolämpning (offense), Andtligen har han lemnat tribunen, emedan den icke mer skulle vara fri. Då han således tre gånger brutit emot lagen och majoriteten. så föreslår jag att på Duche tilllämpa den 424 af reglementet. Denna paragraf föreskrifver straff af censur jemte en månads förlust af halfva arfvodet samt kungörande af denna dom i 4000 exemplar. Röst från högra sidan: Ja, ja! Från venstern: Gå på, gå på! Charras: Odilon Barrot bar femtio gånger i en annan kammare sagt, hvad nu nyligen blifvit yttradt. Grevy: Hvad Ducht angår, så har ännu ej det fall inträffat då censuren bör tillämpas. Bac, af venstra sidan: Jag begär ordet. Ordföranden Dupin: Då censuren blifvit föreslagen af presidenten, så afgör församlingen utan debatt. Fiera röster: Men en ledamot bör få höras i stället för den som blifvit kallad till ordningen. Bac får ordet. Röst från högern: Censuren! censuren! Bac, vändande sig till högra sidan: Med eder tillåtelse vill jag i få ord erinra eder om en princip, som j ett ögonblick kunnat förgäta under rtörelsen, men som j dock skolen erkänna. I alla fria länder erkännes en pligt och en rätt, Pligten är, att underkasta sig lagen; man har dock rätt att fatta sitt omdöme. Ingen af oss kan tänka på att vilja antasta juridiska domslut; hvar och en måste underkasta sig dem; men hvar och en har rätt att bedöma detn: Hafven j redan förgätit hvad som tilldrog sig i deputeradekammaren? Hafven j förgätit, huru ofta Odilon Barrot anklagat Guizot att hafva brutit mot konstitutionen?! — Vi måste foga oss efter edert afgörande, emedan j hafven makten, emedan j utgören majoriteten, emedan den konstitutionella lagen så vill; men då jag så underkastar mig eder, har jag rätt att tadla eder, har jag rätt att säga eder, att j misstagen eder, har jag rätt att förklara, att j kränken konstitutionen. Att bestrida denna rätt är detsamma som att sätta oss tre sekler tillbaka, att förneka den menskliga andans heligaste rättigheter. De tidningar, som påstått, att j hafven kränkt konstitutionen, hafven j ålagt tystnad med tillhjelp af belägringstillståndet ; men att j skullen våga förklara denna tribun i belägringstillstånd, — det hade jag inte trott. Men om dock så sker, om j fråntagen folkets representanter rättigheten att kritisera edra utslag, då är denna tribun förstörd, vi kunna icke mer bestiga den, det är vår pligt att icke mer beträda den. Jag upprepar det: om j, majoriteten, på presidentens uppmaning kunden uttala censuren, ett uteslutande, — då skulle icke blott en folkrepresentant blifva träffad, nej, då skulle äfven tribunen kränkas och ingen mer kunna bestiga den; ty den vore icke mera fri. Jag kunde påminna eder om fall, som fordom inträffat ; jag kunde visa eder, hvilken ställning hr Barrot då intog mot en annan makt, mot andra majoriteter. Men jag skall inskränka mig att återupprepa ett ord, som jag händelsevis kom att observera tidigt i förmiddags. Frågan var då om ett tacksägelsevotum för arm: en. En vältalig stämma utropade då: Ära åt armien, skam öfver regeringen! — och majoriteten, som understödde denna regering, begärde icke censuren. (Liflig rörelse). Dupin, ordföranden: Straffet är icke för en uttalad mening, utan för en förolämpning. En röst från venstern: Presidenten får icke diskutera. Dupin: Jag diskuterar icke. Em. Arago vill tala. Dupin såsom ordförande vägrar honom ordet. Arago yrkar emedlertid på sin rätt, stiger fram och vill beträda tribunen. Dupin afvisar honom. Arago drager sig tillbaka och protesterar. Hela venstern förenar sig med denna protest, och en del af dess ledamöter lemna rummet. Högra sidan applåderar och presidertens proposition om 424 :ns tillämpning på Duche antages. Efter en ytterligare intermezzo, då fråga uppstod om Duches förut fällda yttranden om general Grammont, slutades debatten kl. half 7 e. m. Resultatet var. såsom förr blifvit nämndt, att Laclandures motion om belägringstillståndets upphäfvande förkastades med 363 röster mot 1414. — -? NYA EXEMPEL PÅ HUSHÅLLNINGEN I EN 4 RISTOKRATISK STAT. Engelske baroneten Sir William Molesworth, en af det engelska parlamentets utmärktaste ledamöter och talare, afgaf den 26 i förra månaden en redan förut annonserad genomförd