Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 1

densamma och begagna den om våren ? voro tankarne naturligtvis så delade, att vi ej anse värdt att upptaga de olika åsigterna. Sedan diskussionen om frågan slutats, upplästes en skrift af inspektor Burrow, om ändamålsenligaste sättet att behandla gödseln. Frågan 15: Hvilket surrogat för animalisk gödsel har visat sig vara mest lönande? och frågan 46: Huru länge fortfar en gödning med Guano att befordra vextligheten ? sammanslogos. Häradsh. Ribbing anförde dyjord som en erfarenhet från Östergöthland. . Ryttmäst. Möller talade om sin erfarenhet Guano, hvilken han varit den förste som försökt 4 Sverige, och hvaraf han införskrifvit 500 skb, samt med hvars resultat han funnit sig mycket belåten. Han hade användt Guano på en lätt, sandblandad jord, 25 18 på tunnlandet, och använde en ö-årig cirkulation. Ryttmäst. Stjernsvärd hade i 3 år försökt Guano, första året med raps, då skörden blifvit lika med skörd efter vanlig gödsel, Lika förhållande hade varit med hvete. rets potates stod vackrare, der guano användts. Sparas får icke guano. 25 å 30 IB ansåg hr S. vara det rätta måttet. Användandet af 40 1 hade icke visat något tillfredsställande resultat. Ryttmäst. Tornerhjelm hade funnit guano bäst på redan odlad jord, icke så mycket på nyodlingar. Ansåg det dock för dyrt för Sverige, såsom kostande cirka 50 rdr tunnlandet. Ryttmäst. Möller upplyste om, att han begagnat äkta Peruansk guano och icke, som ofta sker, förfalskad, af hvilken resultatet ingalunda är tillfredsställande. Guano var icke för dyrt, ty den verkade ej blott för ett år, utan för flera. Guano hade mera verkan på höstän vårsäd. Friherre Raab framböll gödning med benmjöl, hvaraf ban fått vackra resultater. Han hade mest användt den till höstsäde, men äfven till hafre, 80 å 400 lispund benmjöl motsvara 40 å 50 lass animalisk gödsel. Anmärkte att klöfver ej så väl frodas efter benmjölsgödning. Ryttmästaren Möller hade äfven funnit benmjölsgödning tillfredsställande, men hade ej anmärkt, att den var mindre fördelaktig för klöfver. Hvarföre ryttmästaren föredrog guano var, att den var lättare att bekomma i tillräcklig qvantitet. Inspektor Burrow anförde fördelen af dyjord. Er Nathhorst omnämnde försök i England med en behandling af benmjöl med svafvelsyra; en gödning som ej vore dyr. Han omnämnde äfven oljekakor. Sektionen för Boskapsskötseln. Frågan 32: Är det fördelaktigast att tjudra kor eller låta dem gå lösa på bete ? Ryttmästaren Stjernsvärd ansåg mycket bete (en tredjedel) besparas genom tjudring; huruvida mjölken blef ymnigare, lomnade han derhän. på Grefve Wachtmeister ansåg i skogstrakter tjudring ej lämplig. Ryttmästaren Tornerhjelm medgaf, att bete besparades genom tjudring, men att den vore skadlig, dels för svårigheten att vattna kreaturen, dels för mjölkafkastningens minskning. Hr Kurck ansåg tjudring betebesparande och att den med tillräcklig uppsigt medförde i allt fördelar. Arrendatorn Meijer instämde med förre talaren, då frågan är om artificiella beten. Hr Hofman-Bang talade till fördel för det fria betandet, om korna hållas tillsammans genom vallhjon, samt kreaturen indrifvas i stallen om middagen. ce Grefye Beckfriis bade i England icke sett em enda ko tjudrad. Hr Liiders (från Fyen) talade för tjudtingen, Landtbrukaren Gadd ville till och medhafva erfarit, att kor gifva mer mjölk tjudrade än otjudrade. Frågan 33: Hvilket är det ändamålsenligaste sätt att uppföda kalfvar, tills de blifva ett år? framkals lade flera motsägande anföranden, som vi tro oss kunna utesluta, med undantag af följande yttrande af Ordföranden, ryttm. Möller. Han förordade en successiv afvänjning af kalfvarne från söt till skummad mjölk och sedan småningom helt och hållet borttagandet deraf. Ryttm. hade, då den skummade mjölken sattes i stället, gifvit dertillkokade potäter såsom surrogat för smörämnet i den Iken, och då den skummade mjölken Upphör, något surrogat för ostämnet deri, såsom linfrö, äfvenledes hafremjöl, hvilket minskas, då kalfyen börjar äta hö. Ryttm. trodde, att den förnämsta orsaken till dödlighet på kalfvar, som uppfödas med gröpning, ligger i den trånga inspärrning, de då underkastas. Frågan 34: Har det sätt, hvarpå man uppföder en qvig-kalf, något inflytande på dess mjölkafsöndringsorganer, så att djuret derigenom blir en bättre eller sämre mjölkko? ansågs böra lyda så: ;Hvilket är det bästa sätt att så uppföda en qvig-kalf, att den skall blifva den bästa mjölkko? Ordföranden anmärkte, att vid ett landtbruksmöte i Tyskland hade man kommit-till det resultatet, att en qvig-kalf, uppfödd på ett lagom, icke för rikt bete, blir en mera god mjölkko, än på ettrikt bete, då man deremot icke gjort någon sådan erfarenhet. i England. Hr Sjögren hade mångårig erfarenhet, att de kalfö var, som uppfödas sparsamt, bli bättre mjölkkor: Han hade funnit nyttigt, att första sommaren föda kalfven inne. Hr Nathhorst meddelade åtskilliga anföranden af Tyska landthusbållare i denna fråga, hvilka talade för qvigkalfvarnes sparsamma uppfödande. Likaledes brukade man i Ayrshire att utskicka ungboskapen på magrare beten. Han anförde en gjord erfarenhet; att unga kor, som kalfvat, då de knappt blifvit utbildade, så att de den gången lemnat ingen eller föga mjölk, blifvit mycket goda mjölkkor. Frågan 35: Huru bör ett ändamålsenligt fähus vara inrättadt? b K. sekreteraren Odelberg beskref det så, att kreaturen borde hafva tillräckligt utrymme; godt rum , för utfodring, m. m.; lätthet att inskaffa foder, tillfälle att ändamålsenligt förvara gödseln inuti, inun7 der eller bredvid fähuset, samt att utan svårighet fortskaffa den derifrån. Vidare frisk luft och tillräckligt ljus. Hr Odelberg gaf en beskrifning på en af honom anlagd ladugård och lofvade att till sekreteraren inlemna en ritning och skrifulig beskrifning öfver nämnde ladugård. FÅ Friherre Raab invände emot hr. Odelbergs lad gård, att inrättningen dervid var på tvären, och hade deremot funnit ändamålsenligare att anlägga raderna på längden. Detta hade den fördelen, ätt man från ett ställekunde fodra och vattna. Han; beskref sin ladugård. 4 EK. sekreteraren Odelberg ansåg det icke ändamålsenligt att tillblanda fodret på ett enda ställe. Han frågade hvad det kunde vara för nytta med att hafva blott ett enda ställe för foderblandning för t. ex. 400 kor. Om sålunda flera slag afboskap, äldre och yngre, finnas i en ladugård, är det tilloch med skäl att hafva flera tillblandningsställen. Dock ville han ej utsträcka detta slags fåhus till mer än kor. Grefve Beckfriis yttrade, att i Skåne var antaget, att kreaturens placerande på tvären vore ändamålsenligare, och att man på sednare tider öfverallt anlade fäbus efter detta sätt. Onsdagseftermiddagen kl. 3 företogs en resa till Lund, deri öfver 200 af landtbruksmötets medlemmar deltogo, och der de resande blefvo på det utmärktaste sätt mottagna. Biskop Faxe uppvaktades. Sällskapet besåg bibliotheket, botaniska trädgården och planteringen, historiska, zoologiska och fysikaliska samlingarne och domkyrkan, hvarefter tåget gick till Cathedralskolans hus, der en servering var arrancerad af ctadaene fruar. Sångföreningen lät höra en