dadt; men om ej) tolket 1 denna Itorordnings anda troget uppfyller sin pligt, så är fäderneslandet för evigt förloradt. Landet är i fara! Vi hafva visserligen en tapper, stridfärdig, till frihetens försvar beredd här, hvars antal uppgår till nära 200,000 man, med hvars för friheten lifvade hjeltar man ej kan förlikna dessa slafveriets legohjon; ty de förra stå i Guds herrliga ljus, men de sednare äro mörkrets väktare. Men denna strid är ej en dust mellan tvenne fiendtliga härar, utan ett tyranniets utrotelsekrig mot friheten, barbarernas strid mot en fri nation. Derföre måste folket sjelf resa sig och förena sig med armen, och om dess millioner understödja densamma, skola vi tillkämpa oss sjelfva och hela Europa seger och frihet. Derföre, mäktiga, hjeltemodiga folk! grip i förening med armån till vapen! Hvarje landets son! Till vapen! Till vapen! Så är segern säker, men också endast så! Och derföre förordna och befalla vi en allmän landstorm för friheten, i Guds och fäderneslandets namn. Gifvet Budapesth den 27 Juni 1849. Den ungerska nationens högtidliga protest mot ryska interventionen. Den ungerska nationen, angripen i sitt statslifs innersta väsende, har med den rättfärdige Gudens hjelp bekämpat det uppror, hvilket blifvit mot lagar och författningar framkalladt, af det trolösa herrskarhuset, genom de förskräckligaste kabaler och våldsgerningar. Den har ända till landets gränser tillbakaslagit de till frihetens och nationens sjelfständighetsmord beordrade österrikiska skaror, och med enstämmigt, enthusiastiskt bifall af nationen, i kraft af dess oförytterliga mnationalrättigheter och sjelfupprätthållandets heliga pligter, hafva vi för everldeliga tider uttalat bannlysningen öfver det Habsburg-Lothringska huset, som befläckat sig med de mest fasaväckande förbrytelser och trohetsbrott. Aldrig har ett folk kämpat en rättfärdigare strid. Aldrig har ett herrskarehus blifvit rättvisare bestraffadt. Aldrig en nations väntan, att man skulle låta dess med enhällighet bildade regering, i fridens och lugnets sköte, draga försorg om läkandet af de sår, som slagits af den afsatta tyrannen, varit billigare. Och se, utan all krigsförklaring visa sig ryska beväpnade skaror på det närgränsande Galiziens område och i Krakau, för att, tillkallade af det gudlösa Habsburgska huset, hota Ungern med inbrott. Alla förberedelser, alla berättelser häntyda derpå, att det lika så tyranniska, som genom sitt eget beteende vanmäktiga Habsburg-Lothringska huset bemödar sig, att, genom ett förbund med ryska makten, öfver den länge fördragsamma ungerska nationens graf, på nytt upprätta sin tyranniska makt och thron. Den ungerska nationen har beslutat att äfven möta detta anfall. Den har beslutat att hellre förblöda intill sista man, än att erkänna sin mördare såsom sin herre. Men i det att ungerska folket, uti detta sitt orubbliga beslut, med andäktigt hopp emotser sina vapens rättvisa seger, afgifver den tillika inför Gud och den civiliserade verldens folk sin högtidliga protest emot den ryska maktens orättfärdiga intervention, som, för att behaga en menedig tyrann, är sinnad att skändligt trampa all menniskooch folkrätt under fötterna. Den afgifver denna protest i känslan af sjelfupprätthållandets obestridliga pligt; i namn af den allmänna folkrätt, som utgör den heliga grundstenen uti staternas ömsesidiga fördrag; på grund af dessa fördrag, förklaringar och protester, som ställa nationens lif under gemensamt skydd af alla öfriga folks rättskänsla, mot usurpationens öfvermakt; i frihetens, den europeiska jemnvigtens och civilisationens namn; i mensklighetens och det oskyldiga blods namn, som, utgjutet i ett sådant krig, måste nedkalla den rättvise Gudens hämnd. Den ungerska nationen räknar med tillförsigt derpå, att denna dess protest skall motsvara alla de folks varma sympati, som ännu akta rättvisan. Dock, skulle den ock öfvergifvas af hela verlden, så förklarar den med beslutsamt sjelfmedvetande inför Gud och verlden, att den ej skall böja sig för en tyrannisk makt, utan fortsätta sjelfförsvarets rättvisa strid, intill sista blod sdroppen, Gud och den bildade verlden må vara domare mellan oss och våra tyranniska angripare. Gifvet i Debreczin den 18 Maj 1849, i den ungerska nationens namn. Ludvig Kossuth, m. Pp. Guvernör. Grefve Kasimir Balthyani, m. p. Utrikesminister. SYDAMERIKA. Det har redan omtalats, att presidenten i Buenos Ayres, general Rosas, åt franska amiralen Lapredour öfverlemnat förslag till en traktat, hvarigenom de långvariga stridigheterna mellan Frankrike och Buenos Ayres samt Montevideo kunde få ett slut. Förslaget innehöll: 1) att Montevideo skulle fullkomligt underkasta sig; 2) att general Oribe erkändes för president i republiken Banda Oriental; 3) att fremlingslegionen i Montevideo afväpnas; 4) att argentinska armåeen icke drages tillbaka, förrän Rosas och hans allierade finna för godt; 5)att frågan om krigskostnadsersättning lemnas oafgjord. Detta traktats förslag ville Rosas icke ratificera, förrän fransmännen sjelfve skaffat sig general Oribes bifall dertill. Detta har denne vägrat lemna, och under det amiral Lapredour underhandlar med honom, har Rosas genom en förordning ådagalagt hvad aktning och vänskap han hyser för fransmännen. Han har nemligen ålagt hvar och en, infödingar och utländningar, män, qvinnor och barn att bära nationaltecknen: en ponceaufärgad vest, ponceaufärgadt hattband och ett band af samma färg i knapphålet. Flere utländningar som brutit mot denna förordning hafva redan blifvit häktade. omm IXR—— KL LL kost In b-— KA AA mm a a 4 Mm mn I —— — pp AA kd pe får mm Mn as -— J-— b-— AV hrd VA AA nr bt — hd RR ID UD an mM 8 fö j--— ua