det bevisades efter hans död, att han icke fått mat på 6 dagar (sensation). Att sådant kan hända i ett civiliseradt samfund, är ett brott mot menskligheten. Så linge intet blifvit gjordt för det lidande folket, är intet gjordt. De som vilja arbeta och icke kunna förtjena det nödvändiga, behöfva mer än någonsin deras bistånd, som hafva hjertat på rätta stället. Må man icke glömma det: Bofven kan lätt få den olycklige till biträdel Från venstern: Bra, ganska bra! ooV. Hugo: Om anarkien öppnar afgrunderna, så förstoras de af nöden. Jag appellerar icke blott till edert ädelmod, edert medlidande, utan äfven till eder klokhet. J hafven stiftat lagar mot anarkien, stifta nu äfven mot nöden! (Lifliga bifallsrop). Gustave de Beaumont (bekant genom sin bok om slafveriet i Nordamerika) beklagade, att man uttalade den farliga osanning, att all nöd kunde afhjelpas. Han ogillade V. Hugos ord, men hade dock intet att invända mot sjelfva förslaget. Inrikesministern Dufaure talade i samma rigtning och bestred de af Victor Hugo anförda facta, särskildt hvad som handlade om litteratören, som skulle hafva dött af svält. Jag förnekar,, yttrade han, högt och ljudeligt, till mitt fäderneslands heder, att der skulle finnas någon man, som i 6 dagar förgäfves bedt om bröd. (Lifligt bifall.) V. Hugo förklarar sina yttranden, då man frågar, hvarföre han icke sjelf hjelpt den arme litteratören; han hade först efteråt fått veta hans nöd. För öfrigt gjorde han nog skillnad på det lidande som var en gudomlig lott, och den nöd, som kan afvärjas genom mensklig hjelp. Sedan Benoist dAzy talat i samma rigtning som Dufaure och Beaumont, och efter en ordvexling mellan Målun och Pascal Duprat, hvilken föreslog ett amendement, antogs Måluns förslag enhälligt under starka bifallsrop. UNGERN. Uti en proklamation af den 27 Juni har den ungerska regeringen anbefallt följande åtgärder till landets försvar: 4) Emot de i vårt fädernesland inbrytande ryssar och den österrikiske kejsaren, som inkallat desamma, börjas härmed det allmänna folkkorståget. 2) Korstågets begynnelse skall nästkommande söndag och onsdag kungöras af presterna i alla kyrkor och af kommunernas föreståndare på allmänna platser, samt genom klockringning förkunnas inför hela landet. 3) Efter kungörandet är hvarje helbregda person förpligtad att inom 48 timmar förse sig med något slags vapen; den som ej har skjutgevär eller svärd, må taga till lia eller hacka; den förra kan brukas vid stormning, den sednare vid handgemäng tjena såsom ett nyttigt vapen i en tapper hand. Den som ratar vapen, och ej försvarar sig med hvad man har att tillgå, är ingen ungrare, utan en eländig Czudar. 4) Der ryss-hären nalkas, uppställes dag och natt uti tornen och på bergens spetsar väktare, som, så vidt fienden kommer närmare, gifva signaler, hvarefter alla klockor i hela nejden ringa till storms. Vid stormringningen församlar sig folket genast i alla kommuner och begifver sig hopvis till de församlingsplatser, som på förhand blifvit af jurisdiktionstjenstemännen bestämda i de olika trakterna. Men på de ställen, hvarifrån den vilda horden framrycker vidare, reser sig fölket i massa i dess rygg, och tillintetgör smärre isolerade truppafdelningar och kroathorder, som vanligen pläga begifva sig ut på plundring. 1 synnerhet måste folket hafva sig angeläget att om nätterna aldrig lemna fienden i ro, utan alltid oförmodadt öfverfalla honom, draga sig åter tillbaka, samt ånyo angripa, och oupphörligt oroa honom med klockringning, på det han intet ögonblick må finna någon ro och hvila på den jord, som han så gudlöst anfallit. 3) För fienden måste all proviant, boskap, vin och bränvin gömmas i det inre af bergsklyftor eller bakom moras, på det han må förgås af hunger. Innan fienden besatt något distrikt, der han framrycker, skall hvarje lefvande väsende derifrån aflägsna sig, och sedan han besatt detsamma, må modige män antända taken öfver hans hufvud, på det att de vilda fiendtliga horderna antingen må blifva lågornas rof, eller åtminstone hindras från att hvila ut. I början af detta århundrade, när Napoleon angrep det ryska riket, befriade sig ryssarne på detta sätt från undergång. Vi se att fienden med mordbrännande ödelägger allt, der han tågar fram; huru många städer och byar hafva ej redan genom fiendens brandfackla blifvit antända och lagda i aska! Afven i dag hafva de österrikiska soldaterna, då de angrepo de värnlösa innevånarne i Bösarkany, i Oedenburg-komitatet, antändt alla husen derstädes, från det första till det sista. När således ungerska folkets! bostäder måste brinna, så må de åtminstone brinna då, när fienden ännu våldgästar derstädes. Om vi segra, skola vi ega ett fosterland, och de ödelagda byarna skola på nytt uppblomstra; blifva vi deremot besegrade, går i alla händelser allt förloradt, ty det är ett utrotelsekrig man för emot oss. 6) Alla städer och distrikter, hvilka hafval: ett sådant läge, att de kunna barrikaderas — såsom t. ex. staden Erlau — må genast, genom bistånd från alla sidor, sättas i försvarsskick, på det att kossackernas visiter må förekommas. 7) Presterna hafva, såsom det anstår dem, och redan blifvit förordnadt, att fatta korset och gå i spetsen för folket till religionens och frihetens försvar. 8) Uti hela landet skola öfverallt folkförsamlingar hållas, för att bestämma tjenligaste sättet mn försvara landet efter omständigheternas kraf. 9) Komitaterne Borsod, Gömör, Abanj, Zemplem, Heves (på denna sidan Theiss), Neograd, trakten af Fälek och Jazygi-kretsen hafva ge2 88 äga An sb ss BÄ RAlan ARR ad AR