Aftonbladet – 19 juli 1849, sida 1

To HMM drag tycktes tyvärr ej gifva honom orätt; ty hon suckade blott och sänkte sin strålande blick i hans. Ack, detta är mycket orält, sade hon slutligen, skakande sitt hufvud med en ny, djupare suck och en tår darrande i ögonhåren. aJa, det är ej rätt af grefve Ernst att så tala till den stackars Maria., Hastigt syntes Felix 1 den öppna dörren, men vid det första ögonkastet på den scen, som stod för honom, drog han sig tillbaka med ett illparigt leende och smög sig tyst bort. Hvarför skulle jag ej få säga dig, att jag älskar dig och att jag vet mig älskad? Ska då det olyckliga ordet grefve skilja oss åt? Ja, äfven det, sade Maria, med lågande kinder; men ännu mera det, att jag lofvat en annan min tro. En annan. Är då denne så mycket bättre än jag, att du vill uppolfra mig för honom? Jag vill ej tala om den lumpna fördom, som låter dig skrämmas af min titel — skulle den äfven ej tillåta oss att förenas inför verlden, så är det ju er småsak, så utan all betydekse. Ser du, Maria, du kärmer ej verlden, stackars barn; du vet ej, att hvad du kallar dygd och pligt, är blott föråldrade villor, som man skrattar åt. Du vet ej att innerlig kärlek — det ir det mest giltiga äktenskap. Så talade den unge grefvepn i lifvad ton, men. med ett slags berusande lugn, en förbränrande och smekande blick. Han smekte den stackars Maria icke blott med denna blick -— nan smekte henne med tonen af sin röst, med eendet på sina läppar. Hon lutade sig mot