Aftonbladet – 17 juli 1849, sida 3

len annan gång. LITTERATUR. Svenska Trädgårdsföreningens Arsskrift 1849.1 Stockholm, Beckman, 103 sidd. 8:90. I Theoretisk-praktisk anvisning att anlägga och underhålla Trädgårdar c. af Dan. Miller. Stockholm 1848, 227 sidd. 8:0. (Slut från gärdagsbl.) I Då jag första gången såg hr Mällers TrädIgårdskonst (boken heter så på omslaget), så Thade jag väntat mig något helt annat än hvad Tboken innehåller. Jag hade nemiligen hoppats latt på svenska få se en ny trädgårdsbok, lämIpad efter tidens kraf, med om också korta Inotiser om allt hvad som rörer trädgårdsskötIseln. För blumisten hafva vi visst en handIbok i trädgårdsskötseln innehållande blomsterlodlingen; men hälften af detta arbete är öfversatt från Bouches Blumenzucht och andra hälften från Bosses Handbuch der Blumengärtnerey och detta till den grad slafviskt, att lalla Bosses fel äro äfven inkomna och hans laddenda äro i öfversättningen äfven tillkomna innan öfversättningen började. Bosses arbete är annars ganska godt, och det skulle allt vara intressant hafva en öfversättning deraf med öfversättningen företagas af en man af facket. Hr Mällers arbete är egentligen en theoretisk gen ganska värderikt och lemmar läsvärda afmen jag fruktar dock för att den så kallade för att kunna hafva den nytta med sig som åsyftas. Hr M. har särdeles mycket att orda om gräsplaner och lemnar i ett särskildt kapitel en lång lista på grässlag som passa härtill. Enligt mitt omdöme kan det göra detsamma hvad slags gräs man väljer, blott dets är någorlunda passande för lokalen samt ej alltför groft. Jag använder alltid Lolium perenne, det i vanlig handel och icke hos handelsträdgårdsmästare förekommande. Detta är icke dyrt (8 å 12 sk. per skålp.) fullt så härdigt som något annat gräs, trifs äfven på mager och torr botten och lemnar en vacker gräsmatta. Man bör komma ihåg, att alla gräs-; slag, som sås, dö vanligen ut så småningom om några år eller åtminstone utträngas. Men äfven i detta afseende gör det ju ingenting, då man i öfrigt får en vacker ängsplan. Orsaken till den klagan att det s. k. engelska raygräset går ut (denna klagan höres äfven utomlands) är den att man vanligen köper det under namn af Lolium perenne tenue förekommande, hvilket dock sällan är Lolium perenne utan Lolium linicola (Donner), och således ett annuelt gräs. Det vanliga raygräset är icke så dyrt som thimothejen, fullt så härdigt, lemnar en vida finare och vackrare gräsmatta, men bör slås ofta, emedan det lätt skjuter ax. Detär också ett gräs hvaraf man i handel lätt kan få frön. De minst passande till gräsplanar äro alla grofva gräs såsom Dactylus glomerata, Holcus lanatus, som tufvar sig i stora buskar och lemnar ingen grön matta, samt alla med under jorden krypande rötter och stoloner, såsom Triticum renödiga ändringar och tillägg, men då skulle bandlingar öfver de olika trädgårdsstilarna, praktiska delen af boken är nog kompendiös som sådana, oaktadt originalet var kompliett, framställning öfver trädgårdskonsten, visserlinn NÄRMA AA mn AM n r RR il pens, emedan de skjuta ut under gångar och rabatter. Särskildt lemnar hr M. en tabularisk sammanställning af träd, buskar, blomstervexter, fruktträd, etc., som på fritt land kunna trifvas hos oss. Att hr M., synnerligast hvad träd och buskar beträffar, begagnat någon utfländsk katalog synes tydligt. Flera äro upptagna, som knappast tåla vårt klimat, och många andra äro utelemnade. Det skulle blifva allt för vidlyftigt att genomgå detta. Jag vill blott anföra 2:ne trädslägten, Quercus och Salix. Af det förra har han icke upptagit Q. coecinea Waughm., rubra Lin., tlicifolia Waughm., palustris Du Roi, Tinctoria Willd. virens Ait. m. fl. från Nordamerika, alla teml. härdiga, samt Q. Robur Linn. var. asplenifolia, Cerris Linn., m. fl. från Europa. Af det sednare har han äfven uteslutit S. acutifolia Willd. amygdalina Lin., babylonica Lin. var. annularis Ferb., viridis Fries, lanceolata Fries, stipularis Smith, m. fl. som odlas hos oss och äro vackra. S. pentandra vexer i vilda tillståndet i kärr, aldrig på torr jord. Man har i Danmark en prydlig art Salix från N. Amerika, som icke synes vara bestämd, men som är ganska härdig och vacker. S. babylonica deremot fryser bort äfven i medlersta Skåne. Särskildt bör anmärkas, att om man vill våga försöka odla en del Nordamerikanska ericexe, såsom Andromeda, Kalmia, Clethra, Azalea, Epigea Gauteria, Rhodera, Rhododendra (äfven de eturopeiska och asiatiska), Vaccinea m. fl., så odlas de på en särskildt beredd plats af torf och ljungjord, som bör ligga 14 fot lägre än marken deromkring. Dessutom böra de täckas. Säkrast är hos oss att i hus öfvervintra dessa jemte många andra af de af hr M. upptagna frilandsbuskar. Detsamma gäller äfven om många perenna frilandsvexter. Bland de uppräknade finnas många bienna, utan att vara signerade derför. Veronica Buxbaumii är annuel, ej perenn. Af synonymien och auktorsnamnen synes tydligt att hr M. haft något verk i hortikulturen och icke i botaniken att rådfråga. Hvad nomenclaturen beträffar, så anser jag att alla namn som äro sammansatta af grekiska ordet otyuov (det heter ö oryuov således maIskulint) såsom Pneustemon, Platystemon, Callistemon, m. fl. äro masculina och ej neutra. JEn mängd vore att anmärka äfven vid registret öfver de annuela vexterna, men utrymI met nekar det, och jag kan i det hela icke annat än rekommendera boken, såsom; den enda hos oss i sitt slag och såsom en ledning för den, som vill studera trädgårdskonsten eller I praktisera den. Slutligen kan jag icke underlåta meddela ett offentligt svar på de många enskilta förfrågningarne huruvida den af mig 1842 påbörjade Handbok i de odlade vexternas flora Br OLM AM As AN kr PO AN — Ö ON LOT OL EP TN) å Hm oo a fa OD AN -— VV NT pe och deras kultur), hvaraf 3:ne häften i Örebro