Aftonbladet – 17 juli 1849, sida 3

Sannolikt skulle dock denna framtidsutsigt ännu mera månigdubbla utvandringarne från den gamla verlden; de skulle då bringas i ett ordnadt system och efter allt menskligt förutseende, inom ett par mansåldrar icke lemna åt den asiatiska eröfringen andra slafämnen qvar, än just afkomlingarne af de klasser, som nu af fördom eller egoism bana henne väg och stadna qvar under hennes skugga, för att njuta ögonblickets belöning. Trosfördragsamheten, civilisationen, samhällsordningen, förnuftet, friheten kunna för en tid gå under i Europa, genom det nya korståg hvaröfver reaktionen och konservatismen jubilerar; men i Nordamerika äro dessa humanitetens vilkor betryggade; intet asiatiskt barbari når dem der. Denna trygghet beror icke på någon tom inbillning; den är redan ett factum, som mångdubblar sig oupphörligt, och som lyckligtvis kan ådagaläggas, utan möjlighet för någon reaktion att hvarken tillintetgöra eller ens bortskymma det. Men den närmare hänvisningen på denna säkra tillflykt för humaniteten tillhör ett särskildt kapitel, som må sparas till en annan gång.