Aftonbladet – 16 juli 1849, sida 3

erhålla vextalster till sina trädgårdar. Arliigen se vi en mängd svenska trädgårdselever i Köpenhamn för att förkofra sig i yrket, men ;Idessa få vanligen taga tjenst hos handelsgartnerna och, då de äro utan underbyggnad, mera gå som drängar och lära föga. Här och der i landet se vi äfven tyska trädgårdsmästare, visserligen öfverlägsna vära egna, men de bästa bilva dock helst qvar i deras eget land. Svenska trädgårdsföreningen har väl en elefIskola och statsanslag dertill; men då den är alltför inskränkt både till lärare och elever, Joch det är för dyrt för obemedlade från proI vinserna att hålla sig i Stockholm, så är den för närvarande utan betydenhet. För den andra olögenheten är Svenska trädgårdsföreningen laldraförsta hindret och genom hvilken all fröbandel åtminstone i blomsterväg hos oss är hämmad. Denna förening är den rikaste af alla föreningar, men som minst synes motsvara sitt ändamål, för bufvudstaden och de aldranärmast boende måhända undantagen. Densamma, som genom sina årliga betydliga in;komster borde inom blomsterrikets område årligen förse sina medlemmar icke med hvad frö eller vexter de behöfva, utan med noviteter; ty den utländska hortikulturen kan lät,teligen sätta den i tillfälle dertill. Alt nytt och värderikt skulle den söka att införa; den skulle understöda och uppmuntra till resor i obekanta och efter förmodan rika trakter af jorden, den borde med ett ord vara den som i första hand erbjöd oss hvad som för oss kunde vara af värde och intresse. Månne den gör detta? Tvärtom, den utdelar årligen detsamma, litet frö som den sjelf skördar, plantor af silt öfverflöd, högst sällan något nytt, som icke förut hos. oss varit bekant. Till landsorterna skickar den efter behag af råd och ämne. Des. k. friledamöterna få oftast ingenting. Jag sjelf är för många år sedan kallad till en dylik, men på flera år Bar jag icke tört till någon utdelning och ändtligen först i år har årsskriften blifvit mig tillsänd. Men den betalande ledamoten öfversänder sina 3 rdr bko, och antingen af okunnighet tror att han af frö eller vexter får full valuta för dem, jeller anser han sig icke hafva råd tillatt köpa mera från annat håll, helst han ofta icke vet hvarthän han skulle vända sig. De flesta tycka troligen så, att det gör detsamma hvad de få för blommor, blott de få något, och att den ginaste vägen är till trädgårdsföreningen. Utdelade nu densamma färre vextalster, men endast nytt, så skulle förhållandet blifva annorlunda. Detta är endast fråga om blomster, ty frön till nya vexter för köket och kryddgården kan väl icke alltid presteras, ehuruväl något pikant årligen kunde erbjuda sig. Föratt komma till årsskriften, så vilja vi endast hålla oss vid det som egentligen rörer föreningen. Nya vexter i föreningens samlingar sid. 21 Cuphea silenoides har jag haft för öfver 8 år sedan cch flera gånger utdelat frö deraf. Nemophäila discoidalis (af mig redan från början uppställd som en form af N. atomaria) och Brachycome iberidisalie har jag äfven haft i4 års tid och årligen utdelat. Nepenthes destillatoria är alldeles icke rar i Europas vexthus, den finnes öfverallt i varmhusen, är icke vwvidare intressant, utan tvärtom en ful vext. Kronorna i bladspetsarna äro visserligen en kuriös företeelse för den som icke sett något mirakulöst i naturen, men ingenting vidare, och resandes berättelser att träden kl. 10 f. m. vända upp och ner på kronorna, synes snarast vara en fabel. Jag kan när som helst få flera exemplar både af denna och den 1 mitt tycke intressantare Dionga muscipula (från Syd-Carolinas torfmåsar) till skänks, men då jag icke har passande varmhus, affekterar jag icke dylika små curiosa. För min del tycker jag att Xylophylla, Phyllanthus och till och med den nog allmänna Carmichelia australis äro fullt så intressanta. Men bland de curiosa jag sett och som bevisa naturens mångfald, äfven der såsom det synes på skämt, är t. ex. Multisia speciosa med vext, blad, till och med klänge som en slingrande Victa, men blommor som en Zinnia, d. v. s. likhet med 2:ne så skilda familjer som Papilioracex och Composite. En anmärkning kan jag ej underlåta att göra, att det synes vara bra fattigt af Föreningen att icke hafva fl2ra nya vexter att briljera med än de på sid. 21—23 anmärkta och hvaraf ingen enda torde vara ny för Sveriges blumister. Jag sjelf, blott en fattig diletant, som endast har den knappaste bergning för dagen och således icke tillfälle att uppoffra något, torde kanske kunna uppräkna likså många intressanta vexter hos mig,som Föreningen måhända saknar, t. ex. Macrozamia pectinata Liebm. Abies Khutrow Royle, Cedrus Deodara Roxb., Habrathamnus fasciculatus Lindl., Neja gracilis Don, Ozothamnus cinereus R. Br., Margyricarpus setosus R. Pav., Philippia Chamissonis Klzts., Manglesia cuneata Endl., Andromeda buxifolia Lam., Cupreosus toriclosa Lamb., Casuarina toriclose Ait. med många andra, frilandsvexter att förtiga, af hvilka jag har många som föreningen säkert aldrig haft. Om hängeller ampelkrukor af hr Möller sid. 61. Det förundrar mig att hr M., som synes vara en bevandrad botanist, upptlager så få vexter och uttryckligen säger att ej många lämpa sig till frågavarande ändamiål, då icke blott hvar och n cespitös och slankig vext, således hvar och n som är hvad man kallar diffusus, yprotratus, Procumbens,, repens m. fl. utan n och hvar, som har långa stoloner eller sarnenta, kan i de flesta fall vara passande bhärill. Mången vext som i vilda tillståndet är ipprätt, blir, odlad i rum, helst der solen ejär för stark, slankig och nedliggande. Vill man t. ex. fylla en kruka med sticklingar af Sedum aere, så skall man innan kort få den vackraste hängkruka man vill önska sig. Bland vexter som jag känner härtill passande, utom la af hp MM mn nnnghas da a ann Dh Andun