Aftonbladet – 14 juli 1849, sida 2

H El I8) X Bl 2!2 3 e i ee ee ee N 2 Im fl Sell X ol sflelr E 3 Bj 9 För bref: el oj 7 Sj (5 sl sl I 2) S jel Cölnisk vigt. — Skillingar. från Skåne till Wismar och Rostock . . 21:31,42152;0. s. v. med 407, skill. förhöjning för hvarjeöfverskjutande half lod. d:o till öfriga Meklenburgska orter . 22:335 144155 Id:o med 41 sk öfriga Svenska! I I do. orter till Wis-) — id mar och Rostock . .... 24156 148160 Id:o med 492 sk d:0o till andra d:0o. MeklenburgI ska orter . .j25 57. 50 62 d:o med 12:7, sk d:0. — Lt — — Uti Gottlands läns tidning) för den dennes berättas, att den 1 Juli på e. m. er stor rysk ångkorvett (Smelaij) började kanonera på Wisby redd. Meningen var att få lots ut, för att inhemta om den ryska flottan varit i sigte under Wisby. Sedan nekande svar erhållits, och efter skedd förfrågan hvem som vore guvernör, på ön, styrde ångskeppet kurs söderut. Samma dag sent på qvällen gjorde en annan rysk ångbåt vid Slitö samma fråga, om den ryska eskadern der varit i sigte. —t— — — För någon tid sedan lästes uti Aftoneller Morgonposten en framställning af den besynnerliga tankan, att när Aftonbladets förläggare hemkomme från en företagen resa till utlandet, så skulle nog Aftonpostens redaktion komma i en bättre ställning till eller emot Aftonbladet, vi minnas nu ej rätt bvilketdera — nemligen i afseende på tvisten om det bekanta Örebromötet. Vi kunna icke neka, att denna tanka förefaller oss något besynnerlig; och det vore särdeles intressant att få närmare upplysning om de skäl, på hvilka Aftonposten stödjer ett sådant förmenande, eller huruvida dess red. erfarit ett sådant välbefinnande af polemiken med Aftonbladet under Aftonbladsförläggarens hemmavaro, att den specielt längtat efter hans återkomst. I sådant fall och sedan denna nu inträffat, hoppas vi, under afläggande af vår tacksamhet för komplimangen, att ännu någon gång kunna genom vårt tillgörande bidraga till ett sådant önskvärdt helsotillstånd hos Aftonposten, som det, hvarom den genom sin ifrågavarande framställning behagat underrätta oss. Vi hade knappt vågat föreställa oss, att förhållandet emellan Aftonbladet och dess kollega numera skulle vara så magnetiskt. Denna fråga om en rapport emellan Aftonposten och Aftonbladet synes för öfrigt vara al en mera enskild natur, än att publiken bör besväras med någon vidare undersökning derom; men för att bedöma det af Aftonposten uppkastade spörsmålet från en mera allmän utgångspunkt, torde det vara nödigt att först kasta en blick på Aftonpostens eget förfarande i anledning af Örebromötet och med afseende på representationsfrågan. Utan att vara alltför närgångne, må det väl tillåtas oss göra den frågan, huruvida Aftonposten, redan långt före Örebromötet och med den utveckling i tänkesätten, som visade sig under slutet af det förlidna och början af detta året, hyste någon verklig tro på, att regeringens representationsförslag hade utsigt för sig att antagas vid nästa riksdag. Svaret på denna fråga kan icke blifva mycket tvetydigt för den som observerade den visserligen bittra, men tillika darrande och osäkra ton, hvarmed Aftonposten försvarade detta förslag, samt de många egna krumbugter och medgifvanden, hvarmedelst den nödgades erkänna, i likhet med kapten Kyhlberg, att detta förslag icke uppfyller landets billiga fordringar på en liberal representationsreform. Om sålunda icke blott ett tvifvelsmål angående det hvilande förslagets framgång, utan en bestämd öfvertygelse, ett hemligt medvetande, att det omöjligt kunde komma att bifallas, och detta af både inre och yttre skäl, egde rum hos Aftonposten redan före Orebromötet, så är det klart, att denna öfvertygelse måst blifva långt större och öfvergå till fullkomlig visshet sedan mötet egt rum. Skälet härtill är helt enkelt, att om man äfven på förhand kunde förutse, alt det hvilande förslaget der skulle komma att underkännas af majoriteten, sedan de röster, som höjt sig för detsamma, redan förut blifvit allt glesare och tonen hos sjelfva anhängarne mera nedstämd och misströstande; så hade dock troligen knappt någon af representations-reformens varmaste vänner vågat hoppas en så stor öfverensstämmelse i tänkesätt angående denna punkt, eller en så fullkomlig enighet i öfrigt i afseende RER RER rr er — 0 — SS