Aftonbladet – 14 juli 1849, sida 2

papper och en påse med torr lavendel var allt hvad der fanns, utom den granna bindmössan och sjalen, som nu lades ned deri. Under skedarna och citronen träffade dock hennes hand på något som tände en plötslig tanke i hennes hufvud. Herre Gud, det der brefvet, sade hon lågt och tvekande, i det hon kastade en blick på Olof, som nu med armbogarna mot bordet och hufvudet i händern läste halfbögt ur nya testamentet. Hon vecklade upp den gula silkeshalsduken och räckte upp ett papper emot sin man, som såg på det med ett tankfullt och allvarsamt uttryck. Det vore rätt så godt, att han aldrig fick det kanskenx, sade han lika sakta; men eftersom det är ifrån en fattig mor, som kanhända nu är hos Vår Herre, så — gif hit det, kära Catharina. Se här skall du få något, som hör dig till, käraste barn,, började Anders med en godlynt högtidlighet, i det han lade brefvet på bordet framför Olof; men först så skall jag väl berätta dig någe som — som — har händt och — Anders hostade, drog en stol fram till sin åhörare och satte sig ned, under det han förlägen klappade honom på armen. Ja, för se det är på det viset att — åter stannade berättaren och ref sig i hufvudet. — Det gör mig så underlig till mods ser du, att säga dig hur som du inte är vårt barn, tillade han. Olof, hvars förvåning växt under detta före tal, såg med stora ögon än på brefvet än på fadern utan att kunna begripa något. Det är sannerligen så litet jag ;vet och kan säga dig om den saken, återtog Anders i raskare ton. Det var för en sexton år sedan, så kom det en fattig dalkulla, som sökte arbete, hit en qväll helt sent — och det var din mor, som hade dig med sig. Hon var här bara ett par veckor och så försvann hön en natt, sedan hon bedt Catharina taga vård om dig, till dess hon skulle skicka någon efter dig. Men det bördes aldrig någon af. Den stackars menniskan, som såg både sjuk och innerligt betryckt och sorgsen ut, har säkert dött på vägen till hemorten.s j