Aftonbladet – 14 juli 1849, sida 1

Ovillkorligen stannade han och, vändande sig till far och syster, sade han i rörd och glädtig ton. Jag tycker, att det kan omöjligt finnas ett vackrare och bättre hem än vårt. Gud låte mig aldrig behöfva lemna det. Catharina, som gått i förväg hem för att ställa middagen i ordning, trädde nu ut i dörren och nickade ett gladt välkommen; men Oiof stod ännu qvar en stund för att njuta af anblicken af detta hem, som var honom så kärt. Han följde med ögonen den tunna blå röken, som från dess skorsten höjde sig i luften, och sänkte dem sedan på de brokiga blommorna på den med löf och törnrosblad besådda trappan och på den älskade moderns solbeglänsta drag — och i ett språng stod han nu vid hennes sida. Hon tryckte sin fostersons hand och sade med tårar: Gud välsigne dig och ledsage dig på alla dina vägar; och Olof böjde sig öfver hennes hand och kysste den, slog så med styrka armarna om henne och såg in i hennes ögon med en värma, en frisk och hflig värma, som kom rakt ifrån hjertat. ij Man församlades nu i den helgedagslikt putsade och städade stugan, der ångor af kål och salt kött starkt mötte ifrån det med hvit duk prydda bordet. Catharina hade till och med satt blommor i den der granna muggen, med hjertan och pilar inbrända i glaset, som utgjorde den enda lyxartikeln i huset. Hur väl tog den sig ej ut genom dimmorna från kålfatet, hur fe.tligt och rart var icke allt. Se så rart och vackert på din hedersdag, sade Anders fryntligt, då de med en viss aktning för det granna bordet satt sig ned deromkring. Jag ser hur fröjden lyser i synen på dig. i Om han alltid kunde vara så lyeklig som nup, tillade modern ömt och strök sig med handen öfver ögonen. Gt ? Hvarför skulle haninte sdet? kära Cathaina. Om Gud: inte skickar några serdeles lyckor, så står det f hans eten makt att vara yeklig på samma sätt som nu, ända till sin