Aftonbladet – 13 juli 1849, sida 2

nindrar den från att diskutera i tidningarne, så att den nödgas taga sin tillflykt till dolda olaner, hemliga eder, och med all den fanatism och det vådliga ursinne, som vidhänga underordiska konspirationer. Allt detta är mycket opolitiskt och mycket skamligt af franska regeringen. Det är en konstitutionell styrelseform utan både personligoch tryckfrihet. Och det är ej nog med att letta är illa i och för sig, utan det är äfven ett prejudikat för socialisterna. Om någonsin Frankrike blefve olyckligt nog att komma under deras välde, så behöfde de blott regera efter Barrotska lagen för att deras tyranni mot medelklassen skulle blifva kännbart nog. Må vara att hrr Dufaure och de Tocqueville icke åsyfta att göra hvad de göra. De äro välmenta män, som hänföras af sin egen fruktan, eller af sina kamraters; men det är ej nog att mena väl. Det är icke hr de Tocquevilles mening att bombardera Rom, att förstöra dess monumenter och dess frihet; men han låter detta ske, och hans namn kommer derför att stå bland verkställarnes, på minnesvården öfver denna bedrift. Sannolikt är det icke heller hr de Tocquevilles mening att utrota publiciteten och pressen, men hans kabinetts dekreter göra detta. Försedd med militärisk öfvermakt qväfva dessa ministrar friheten, både inoch utomlands. Hvad rör det då verlden, om dessa ohyggliga dater verkställas af illvilja eller svaghet? — Uti Daily News läses följande pikanta anmärkning rörande engelska politiken i närvarande ögonblick: Det är i sanning svårt att föreställa sig lord Palmerston och kejsar Nicolaus jagande tillsammans, med Tysklands frihet och enhet till vildbråd. Men så är det. Sedan lorden handlat i fullkomlig förening med hofvet i S:t Petersburg i danska frågan, har han utsträckt verkan af denna mäktiga allians emot Tyskland. Vi kunna ej rätt förklara detta, men förmoda, att den ädlie lorden blifvit öfvertygad om, att Napoleons profetia pu skall verkliggöras, nemligen att Europa måste blifva antingen kossackiskt eller republikanskt, och att han, af fruktan för flera republiker, hastigt tagit sitt beslut att förhbjelpa det centrala Europa att blifva kossackiskt., Saken är den, att medan ryska armeer hafva gjort Österrike till sitt operationsfält, bar den engelska diplomatien biträdt Österrike att återeröfra Tyskland. Det är de brittiska sändebuden i Dresden och Hannover, men i synnerhet i Dresden, som visat sig vara de verksammaste motståndarne emot alla tyska konstitutioner i gemen och hvar och en i synnerhet. Vid ett tillfälle har vår minister i Sachsen formligt protesterat; och det är egentligen engelskt inflytande, som vållat, att den liberala planen för en rtepresentatif och populär styrelse för Tyskland gått under. Hertigens af Wellington namn har skjutits fram i förgrunden af derna affär. Våra bref från Berlin försäkra oss, att hans nåds goda råd till förmån för den gamla österrikiska absolutismens åtorställande har utöfvat ett stort inflytande, emedan det helt och hållet tjenat det engelska kabinettet till ledning.