Aftonbladet – 13 juli 1849, sida 2

segrande ur striden mot lögn och mened. -Beklagligen har en så het och våldsam strid icke kunnat annat än kräfva stora offer från vår sida. Främst i de fallna hjeltars leder nämner jag den tappre generalmajoren Rye. Staten och armåen skola lika djupt känna förlusten. af denne käcke och högt begåfvade fäderneslandets son. Afven öfverstelöjtnant Kesemodel fann, nyligen hemkommen från en annan verldsdel, en hederlig död i denna heliga strid. Slutligen bör jag nämna, att alla, officerare och menige, hafva täflat att öfverträffa hvarandra i tapperhet och fosterlandssinne. De kommenderande generaler och brigadbefälhafvare hafva med synnerlig käckhet och skicklighet utfört sina värf. Biilow. Generalmajor. Den 9 Juli meddelades i krigsministeren följande rapportutdrag: Insurgenternas hufvudstyrka har efter nederlaget vid Fredericia dragit sig norrut, de fiendtliga förposterna stodo den 6 Juli vid Velling på vägen till Veile. Deremot voro flera hundra insurgenter af serskilda bataljoner samma dag, utan vapen och utan officerare, komna till Kolding och hade derifrån flyktat söderut. En proviantoch lasaretts-park, som fienden efterlemnat i Norre Bjert, har den 7 blifvit införd till Fredericia, af ett från fästningen utsändt detachement. Rikstrupperna i Kolding hafva sina förposter emellan Widsminde och Petersgaard. Rikstrupperna vid Aarhus hafva den 7 gjort en framåt (norr ut) gående rörelse, hvarvid våre få dervarande trupper mist vika för öfvermakten; men då fienden snart drog sig tillbaka, intogo våra förposter åter deras ställning. General Prittwitz synes nu vara på tillbakamarch. Han hade haft sitt högqvarter i Horsens. General Rye och 19 andra fallna danska officerare blefvo den 8 dennes begrafne i Fredericia. I den general-ordres, daterad Veilby den 7 Juli, hvarigenom general Bälow tackar armeen för dess välförhållande, tillkännagifver han, att öfver 1800 fångar, hvaribland 30 officerare, 34 artilleripjeser, många hundrade gevär och mycket krigsförråd blifvit eröfradt. Han slutar densamma med en rörande hyllning åt den fallne Norges son,, Olof Ryes förtjenster. I Fyens Avis, läses en berättelse från Fredericia, som uppgifver ett större antal tagna fångar, pjeser och gevär, än den första rapporten från general Bälow, samt äfven innehåller, att general Bonin skulle vara sårad och öfverste Zastrow skjuten. Den 6 Juli skall hafva varit Bonins födelsedag, och han hade tillämnat en stor fest i sitt högqvarter i Bredstrup, hvartill hertigen af Augustenburg säges varit inbjuden; denna f.st blef inställd, på grund af de många oinbjudna danska gästernas ankomst. Angående kutterbriggen S:t Croix strid med tyska ångfartyget Adler,, hade ännu ingen rapport ingått från briggens station i Ostersjön. Den ryska eskadern, 20 fartyg stark, låg d. 7 Juli mellan Möen och Stevns. I Hamburgs Handelstidning berältas, att engelska regeringen, efter att först hafva anmodat senaten i Hamhurg, att förbjuda tyska fartyg med den svart-röda-gyllne flaggan, hvilka troddes tillhöra Hamburg, att anlöpa Helgoland eller kryssa i dess närhet, men fått den upplysning, att dessa fartyg tillhörde tyska riket, och stod icke under hamburgska senatens, utan under tvska centralmaktens ordres, låtit ånyo förständiga hamburgska senaten, att då England icke erkännt en tysk centralmakt, hvilken äfven blifvit förnekad af flera tyska stater, ser engelska regeringen sig nödsakad, om något sådant åter föreföll, att behandla nämnde svart-röd-gyllne flagga såsom sjöröfvare. Berättelsen är hemtad ur ;en korrespondens från Nordsjönr. Den 7 om aftonen hade, i anledning af underrättelsen om det lyckade utfallet från Fredericia, en talrik samling Svenskar från Helsingborg på ångfartyget Åxel gått in till Helsingörs hamn, och utbringat ett Lefvel för Danmark, hvilket besvarades af den talrika folkmängd, som befann sig ner vid bryggan. Tretton danska fångar af Gefions besättning hade rymt från Gläckstadt, natten mellan den 19 och 20 Juli, och lyckats undkomma till sina hem i Danmark. Fedrelandet, uppgifver namnen på de fångna tyska officerare, som redan kommit till Köpenhamn, sålunda: . Kaptenerne Arnswald (sachsare), Blandowsky (preussare), Krohn (holsteinare), Pitzburn (mecklenburgare), Gutzkow (preussare), Schröder och Reesewitz (preussare), artillerikapten Seveloh (hannoveranare), löjtnanterne Krogh (slesvigare), Unruh, Corsbräck, Baumträger, Keller, Andersen, grefve Vestarp (preussare), Ewald (holsteinare), Gältzow (läbeckare), Keller (preussare) samt fändrikarne Trittov (hannoveranare) Faverad och Hedde (preussare). Vidare: Löjtnanterne Hansen (slesvigare), Mentzel (från, Fredericia), Dau (från Rendsborg), Mische EE ST ET RE Re NE AE SST STATENS sastade sig ned i hennes knä och gret öfver