Aftonbladet – 12 juli 1849, sida 3

(Insändt.) Till kyrkoherden och kyrkorådet i Adolf Fredriks Jörsamling hemställes vördsamt, att mått och steg måtte vidtagas, hvarigenom församlingens kyrkogård måtte fredas för det ohägn, som nu så ofta der föröfvas. För dem, hvilka hafva anhörige och vänner derstädes begrafne, är det motbjudande att vid de besök de af kärlek och tacksamhet egna de hädangångnes hvilorum, ständigt blifva störde af halfvilda barns skränande, samt se grafvårdarne bära märken af förstörelsebegäret. Ingen af Stockholms begrafningsplatser synes förete en sådan tafla af oordning och förstörelse, som den i Adolf Fredriks församling; således måtte väl äfven bot för ofoget stå inom möjlighetens gräns, endast vederbörande vilja göra sig en smula besvär. Hvad man i detta afseende af dem fordrar, är ju icke mera än deras skyldighet, nemligen att gifva erforderligt hägn åt de dödas hvilorum, synnerligast som kyrkan låtit sig ganska drygt betala de afstådda grafplatserna. I sammanhang med hvad ofvan blifvit antydt, torde böra tilläggas den önskan, att ej lik, såsom nu ofta inträffar, en längre tid obegrafne förvaras i grafkoret; hvarigenom i dess närhet uppstår en pestårtad atmosfer. Grafplatsägare i Adolf Fredriks församling.