Aftonbladet – 11 juli 1849, sida 3

— Redaktionen bar blifvit anmodad att iemna rum i bladet åt nedanstående Fråga till Vederbörande. Allmänna ryktet omförmäler, huruledes hr generalkonsul Fölsch i Marseille hos kongl. kommerskollegium anhållit, att hans son, som nyligen undergått studentexamen i Upsala, måtte blifva utnämnd till svensk vicekonsul i förstnämnde stad. Att döma efter de befordringsgrunder, som hittills vid svenska konsulaters besättande blifvit följda, nemligen att sökande konsulssöner blifvit alla andra föredragna, t. ex. herrar Broström, Fölsch (fadren) c. — så lärer väl sedermera steget från vice konsul till generalkonsul vara en sjelfskrifven sak, eftersom den största meriten ligger derulti, att aspiranten är sin fars son. Flera svenskar, hvilka frågan högeligen intressera, och som anse saken ej obemärkt böra passera, fråga nu: Månne generalkonsulatet i Marseille är upprättadt för att förblifva ett slags fideikommiss inom Fölschska familjen ? Månne ett vicekonsulat är nödvändigt i Marseille så länge konsul på platsen finnes? Och i sådant fall, hvarföre har då ett dylikt ej förr blifvit upprättadt t. ex. till förmån för br Imnelius, som i sexton års tid arbetat i huset Fölsch Comp., och derunder på längre och kortare tid förestått konsulatet; eller till förmån för hr Dannström, som i tio år arbetat i samma hus, och äfvenledes vid flera tillfällen bestridt konsulatsgöromålen, eller slutligen till förmån för hr Guilletmot, som befunnit sig i samma kategori? Som det är anledning förmoda, att den så länge tilltänkta konsulatsregleringen ej kommer att äga rum, så tillåter man sig fästa kongl. kommerskollegii uppmärksamhet derå, att tillfället nu torde vara lämpligt att frångå den bittills följda maximen, att konsulssöner vid besättande af konsulater framför alla andra sökande böra föredragas, på det ej regeringens händer framdeles i alla dylika fall måtte bindas, till prejudice, ej mindre för äldre och mera meriterade sökande, än för svenska handeln å utrikes orter. Köpman och Svensk. Redaktionen, som fullkomligt känner och rättvisar den aktning, som hr generalkonsuln Fölsch åtnjuter både såsom embetsman och i följd af sina mångåriga enskilda handelsförbindelser med Sverge, och som äfven finner ganska natnrligt om han för sin del söker bereda en fördel åt sin son, har likväl trott den insända anmärkningen ega nog skäl för sig att förtjena upptagas.