Aftonbladet – 11 juli 1849, sida 3

LITTERATUR. Eqvationsteori, i sammandrag. Af J. O. Nycander. I en förutskickad redogörelse för detta sammandrags tillkomst anser författaren det vkunna fylla den lucka i vår matematiska litteratur, som förefinnes genom bristen på en kort och efter praktikens fordringar lämpad lärobok i eqvationsteorien,. Han tillägger att sådant arbetet nu förefinnes, skiljer det sig till omfånget icke betydligt från den allmänna eller mindre kurs, som föreläses vid artilleriläroverket å Marieberg, hvarest detsamma således äfven torde kunna användas, och är utan tvifvel tillräckligt för studerande i allmänhet, som önska inhemta det för praktiken vigtigaste af eqvationsteorien, utan att vilja djupare intränga på dess område., — De författare, som hufvudsakligen blifvit följda, äro Bourdon, Harfvefeldt och Burg, af hvilka den förstnämnde lemnat de flesta exemplenx. Vid jemnförelse finner man att arbetet hufvudsakligen är hemtadt från Bourdon, men att författaren, genom uteslutande af Bourdons inledning och flera bland hans exempel med tillhörande deduktioner, beredt utrymme, inom en långt mindre volym, för tilläggen efter Harfvefeldt och Burg. Det hela visar sig härigenom enklare och lättfattligare än den bekanta öfversättningen af Bourdons eqvationsteori, och kommer derföre sannolikt att anlitas till hvad man hittills menat med en egentlig examenskurs i eqvationsteorien. Såsom en ytterligare bekräftelse på hvad vi i går yttrat i vår anmälan om en skrift af hr Scheutz, angående ett nytt lösningssätt af Nummereqvationer, kunna vi ej underlåta att ur hr Nycanders skrift anföra följande: 1. Eqvationsteoriens yttersta och vigtigaste ändamål är att upplösa en framkastad eqvation med en obekant af hvilken grad som helst och 45.... Vi skola nu öfvergå till det vigtigaste föremålet för eqvationsteorien, näml. upplösning af nummeriska eqvationer med en obekant af hvilken grad som helst. Hr Nycanders lösningsmetod är dock, som . man kan inse vid jemförelse, en belt annan än den Agardh-Scheutziska, och grundar sig på de förut följda teorierna; men just derföre torde den komma att såsom läroämne bibehålla sig ganska länge, i trots af nyheterna. Det vore dessutom en stor förlust för vetenskapen, om en mängd vigtiga undersökningar, för hvilka dessa gamla teorier redogöra, skulle komma att förbises af den studerande, derföre att han på ett annat håll ser en genare väg öppnad i