Aftonbladet – 11 juli 1849, sida 1

aTO HUS vidare Minskade med en Iiroc edel ka EEE EE KORRESPONDENS-ARTIKE Paris den 30 Juni. 5 L. (Detta bref, ehuru en dag tidigare än det i gårdagens Aftonblad införda, har red. ansett sig kunna fördröja, enär det icke exe: ligen angår de sednaste händelserna.) Den politiska orkanen rasade, som vanligt, hastigt och våldsamt. Den sopade, liksom andra stormvindar, med sig mycket ogräs, men förstörde ock mycket af den goda och blomstrande skörden. Mångfaldiga dystra minnen och obehagliga följder har den qvarlemnat, och mången redbar man suckar nu inom fängelsets murar, som aldrig bort sätta sin fot öfver dess tröskel. På blotta misstankar har mången oskyldig fått lida med de s Vi äro ännu under belägringstillstånd, gränsen att förlora tryckfriheten och tal: rätten är belagd med bojor. Se der huru det friav Frankrike i närvarande stund framsläpar sitt lif. Industrien bebhöfver fred ti!! hvad pris som helst, på det att folket må få bröd. Man förbiser derföre så godt man kan med alla obehagligheter och öfverlemnar den molnhöljda politiken åt sitt öde. Paris har ingenting mistat af sitt tjusande yttre. Sjelfva choleran har begifvit sig på flykten och ar och nöjena gå sin vanliga jemna gång. Det finnes väl icke under solen något ställe, der man så fort som här öfvergår från de sorgligaste uppträden till lifvets glädtigaste gyckelspel, från dramen till komedien, från smärtan till löjet, från ett djupt allvar till ett lekande skämt. Annu mer: det ena uttränger icke här det andra. Kontrasterna vandra hand i hand och med möda förmår den ena bringa den andra till några timmars tystnad. — Den förnäma verlden önskade väl i år, såsom vanligt, öfver sommaren begifva sig bort från det bullrande Paris, och de guldsmyckade flyttfåglarne började redan vid vårens första -1!:omst att lyfta vingarne till flykt, men hvart ville de väl styra kosan? I Tyskland, der man, vid de stora brunnarne, med så mycket behag, så stor jouisance förstörde en del af sin förmögenhet, är folket upproriskt, och knappt förmår man med vapenmakt hålla det i tygeln. Det herrliga Italien, som utgjort en så angenäm lusttur för gräddan af Frankrikes befolkning, har blifvit förbytt till ett vidsträckt citadell. I det land, der citronerna blomstra, är vägen öfverallt blodbestänkt, och luften, som förr varit uppfyld af sång, genljuder nu af hvinande kulor. Vatikanen är förvandlad till en fästning och den fordna frihetens tappraste folk hålla nu som bäst på att förvandla den eviga staden till en rykande grushög. Hvart vill man väl resa under dylika olyckliga förhållanden? De rika parisarne hafva ock tagit sitt parti. De fara till Vichy, Enghien eller Chantilly, och nöja sig för öfrigt med sina slott. De artistiska fester, som här för närvarande firas, är ock ett giltigt skäl att mer än vanligt qvarhålla eller återföra flyktingarne. Tafvelexpositionen öppnades i Tuilerierna den 15 dennes. Samlingen är stor och uppfyller hela öfra, samt en del af nedra våningen. Visserligen finnas minga taflor ganska förtjenstfulla, men verkliga mästerstycken äro få, och mängden kan man kalla medelmåttig. Man återser på duken flera tilldragelser under Februarirevolutionen, äfvensom en och annan scen ur Girondisternas historia, af Lamartine. Politiken och de sköna konsterna trifvas icke väl tillsammans, och man får icke räkna alltför noga med artisterna under den revolutionära tid, i hvilken vi lefvat. Med skäl kan man till och med förundra sig öfver, att en så stor exposition blifvit möjlig efter ett år, så uppfylldt af oro, misshälligheter och inbördeskrig. Folket har måst öfvergilva ateliererna för alt bevaka sina rättigheter, har måst bortkasta mejseln eller penseln, för att fatta geväret. En och annan marmorbyst har på detta sätt gått förlorad för Frankrike och färgtonen blifvit mindre lyckad på mången tafla; men hvad gör väldet? Artisten är medborgare framför allt. Folkets uppmärksamhet är ock i närvarande stund riktad åt ett annat håll. Dagens tidningar, nyheterna från Italien, se der det vigtigaste föremålet