Aftonbladet – 11 juli 1849, sida 1

En lätt sky färgade gästens kinder, och en känsla af tilifredsställelse målade sig i hennes ansigte; men det återtog snart silt dystra lugn och hon mumlade sakta för sig sjelf i det hon stirrade i lågorna: Det är då Guds vilje att den mörka sidan af min plan ej skall sjunka bort. Det vore mycket godt det, svarade hon högt. Snart var stugan mörk och alla sofvo der, utom den bleka gästen, som lutat hufvudet mot muren. Dock, småningom veko äfven hennes mörka tavkar för den frid, som liksom uppfyllde luften i detta lugna tjell. En lätt slummer sänkte sig öfver hennes trötta ögon och sjuka hjerta, en slummer med rosiga drömmär från fordna dagar, då kärlekens och lyckans sol strålade högt och varmt från hennes lefnads himmel.