Aftonbladet – 10 juli 1849, sida 1

Berlin, den 1 Juli. Angående upproret i Baden skref jag förra gången, att det utan tvifvel skulle ligga under för preussiska vapnen, och detta var icke svårt att förutse; ty Baden och Pfalz stodo så ensamma med sin insurrektion, att slutet kunde genast från början beräknas. Deras bästa utsigt var på någon ny revolution i Frankrike; men då det verkliga försöket till en sådan hastigt undertrycktes, kan insurrektionen i Baden icke längre upprätthålla sig. De badiska kämparne under Mieroslawski, Willich m. fl. fäkta väl med förtviflans tapperhet; men Karlsruhe är redan taget, Rastatt kan omöjligen hålla sig: och efter ännu några få blodiga fäktningar, måste så många af de återstående insurgenterna, som kunna undkomma, taga sin tillflykt till Frankrike och Schweiz. Inom några veckor är detta skådespel afslutadt, och för tyska regeringarne, med !reussen i spetsen, återstå då konseqvenserna af den undertryckande politiken. Efter allt utseende komma de icke att fattas. 1 Berlin har man derjemte vidtagit ännu ett vigtigt steg; konungens hittills så alismäktige älskling och förtrogne, hr v. Radowitz, har hastigt fallit i onåd, och samma gamla parti, som herrskade före Marsrevolutionens utbrott, nemligen det österrikiskt-ryska, eller, hvilket kan vara detsamma, byråkratiens och polisstatens, har återfått sin öfvervigt. Hr von Radowitz hyste ändå al!tjemt tyska enhetstankar; vidt öfverlägsen sin omgilning, såväl i snille som statsmannaförmåga, wille han fasthålla Preussen i spetsen för Tyskland, utan att härvid frångå systemet af den 23 Januari. Han ville: innu alltjemt försona, och för detta ändamål begagna det möte, som frankfurterparlamentets: höger just nu håller i Gotha. Han ville här med Preussens intresse förena det öfriga Tyskland och i detta syfte medgifva förändringar i den allmänt hatade nya vallagen. Men just denna vallag, med dess tre på olika beskattning grundade valmansklasser, har blifvit älskingsid i Potsdam och skall nu genomdrifvas ill hvad pris som helst. Då Radowitz icke unde eller ville komma tillrätta härmed, utsågs i hans ställe h v. Canitz, Metternichs örtrogne vän, presidenten i tyska förvaltningsådet; och härmed strandade tillika hoppet på någon förening med församlingen i Gotha. Denna församling består af 180 ledamöter från rankfurterparlamentet, egentligen af dess höser, men äfven icke så obetydligt af centern, och hvilka gerna skulle önskat en förening ned Preussen och antagit den af Preussen fö:eslagna tyska grundlagen, såsom utgångspunkt är rådplägningar angående ett nytt tyskt parament; så framt man endast ville medgifva ågra förändringar i vallagen. Men hvsd hr . Radowitz ville, det vill man icke i Potslam. Åt församlingen i Gotha lånas ingen ppmärksamhet; den kommer derföre icke att tträtta någonting, om ej att hålla några möjigen vackra tal öfver det tyska fäderneslanlets nöd och olycka, för att sedan splittra sig, kingra sig och resa hem. MHvad som i den ärmaste tiden kan komma att blifva tyska plkets öde, beror på sämjan emellan kabineterna. Räcker den, så förmå de allt hyad de