Aftonbladet – 10 juli 1849, sida 1

ee nas äro frispråkiga nog, men knappt kan ma köpa dem, utan att af de underordnade polis tjenstemännen, hvilka göra sig särdeles vigtiga, blifva noterad eller åtminstone bemärkt. Kolportörerna mista snart den lilla förtjensten af tidningshandeln, och mångfaldiga familjer blifva derigenom utan uppehälle för dagen. Missnöjet stiger i samma mån, som strängheten utöfvar sina principer. En kapten Kieber är dömd till döden för det han den 13 några It: mmar öfvergifvit sin post, samt tillika haft yttranden att ,konstitutionen är kränkt, vi skola försvara den till döden, 0. s. v Han är en brorson till den general Kleber, åt hvilken Napoleon öfverlemnade befälet, då han reIste från Egypten. — Till nationalförsamlingen Ihar af procureur general blifvit inlemnad ännu en anhållan om tillåtelse att förfölja 11 nya representanter. Man har beviljat det för 4, såsom utgörande medlemmar af sällskapet, kalladt La solidarit republicaine, nemligen Martin Bernard, Ferd. Gauchon, James Demontry och Brives. Tidningen La Republique yttrar i dag derom: Om dessa män hänslutit sig till något monarkiskt eller jesuitiskt sällskap, hvarest man förbereder den goda sakens triumf, och der man med autoriteternas tillåtelse trycker och utgifver porträtter af hertigen af Chamabord och hans gemål, grefven af Paris och hertigen af Nemour, så hade säkerligen icke herr Baroche yrkat någon förföljelse på dem. Sällan har man sett en beslutande församling yttra ett dylikt förakt för moderationens lagar eller visa sig så litet känslig för sitt eget värde, som den nuvarande legislativa församlingen. I dag, då lugnet fullkomligt återkommit i alla sinnen, då faran, om någon allvarsam sådan verkligen funnits, är helt och hållet aflägsnad, finnes icke mer någon ursäkt för den fruktan eller vrede, som söker förlänga de proskriptionstabeller, hvilka öppnades den 13 Juni. Det vore både enklare och ärligare att öppet tillstå det man icke mer vill hafva hvarken parlamentariska öfverläggningar eller någon opposition, än att söka en så usel förevändning som en societå, hvilken angreps redan för 5 månader sedan, för att genom den finna ett skäl till medbrottslighet af manilestationen d. 13 Juni. — Man ser nästan dagligen republikens president göra en utfart åt Boulognerskogen eller genom stadens gator. Han åker i en öppen kalesch, med en eiler 2 generaler till sällskap. Vagnen är omgifven af ett detachement cuirassier med dragna sablar. Avantgardet rider framför med spända pistoler. Allt detta är naturligtvis ett påhitt af den förtänksamme general Changarnier, för att göra belägringstillståndet så mycket mer kraftigt och synligt. — En mängd utnämningar till hederslegionsriddare har skett i anledning af den stora segern den 13 öfver den obeväpnade hopen; hr de Carcy, kapiten vid generalstaben och adjutant hos general Changarnier, hvilken kommenderade trupperna, som hjelpte till att sönderbryta tryckerierna hos hrr Proux och Boul, har äfven blifvit chevalier de la Legion dhonneur. Vi stå under krigslagarne och anmärkningar eller resonnemanger äro förbjudna, men folket ler, ihogkommer — och väntar. — Hvarje post från Italien emottages med det lifligaste intresse. Man sörjer öfver det olyckliga kriget, men gläder sig öfver romrarnes tapperhet, och fastän man inser att den eviga staden slutligen blir öfvervunnen, enthusiasmerar man öfver att den åtminstone faller med ära, oaktadt det kostar bröders blod.