Aftonbladet – 7 juli 1849, sida 2

tiska sanningarne äro allmänna, och att d ofta och från alla håll blifvit framställda, förrin gar icke deras egenskap. Allasanningar kunn; ock, när man vill vara ohöflig emot dem kallas fraser och allmänna fraser,; och de skadar icke. Men saken är, att deremot ick alla fraser förtjena namn af sanningar, hels då fraserna exploiteras af absurda personer; såsom en viss man sade. Månne icke den a en förf. i Allehanda så omhuldade och med s mycken salfvelse citerade Richard Cobden br ofta och bra länge måst tuta folk i öronen sina satser i den merkantila politiken, inna de slutligen vunno öfvertaget och besegrad det bittraste motstånd från personer, hvilk icke ville lyssna på hvad de hörde från all väderstreck? Att (såsom D. A. efter tillförlitlig berättels uppgifver) prof. Wingqvist skall nekat emottag det honom af mötet föreslagna uppdraget, at i detalj redigera mötets representationspro gramm, hafva vi ännu icke afhört. Me ganska roliga förekomma de sockersöta ord hvarmed D. A. söker locka honom derifrån Det heter, att: — — en man med professo Wingqvists allvar och flärdlöshet i karakte aren, med hans frånvaro afallt slags lycksöker ppå något (märk detta betydelsefulla: något håll, och, vi tillägga (säger D. A.), med han phittills (märk väl detta hotfulla: hittills! rättvist åtnjutna politiska anscende hos lan dets alla upplyste och frisinnade män, ickt kunnat åtaga sig c. Ac. Det är alltför möjligt att hr professor W. hindrad af trägna akademiska göromål och an dra omständigheter, icke känner sig benäger att gå den hedrande propositionen till mötes och det kommer väl snart att upplysas. Mer att skälen ligga i D. A:s vågskål, betvifla vi Äfven tro vi icke följderna blifva de af D.A beräknade. — Emellertid kunna vi ej anna än berömma D. A:s omtänksamhet, som, di det, för att hjelpa sig, på slutet till och mec tager sin tillflygt till Horatius och härvic citerar fem hexametrer ur dennes Ars Poetic: såsom vapen mot Örebro möte, likväl bi fogat en svensk (från Adlerbeth hemtad) öf versättning på sin anförda latin. Detta är säkert desto mer välkommet för flere af D. A:: läsare, som de deraf kunna finna huru till. lämplig den Horatianska skildringen, utom all annat, äfven är på D. A:s egen politik i sir helhet, då den betraktas såsom en figur fö sig. Adlerbeth sjunger: Om till en mensklig kropp en målare vågade fog: Hufvud och hals af en häst och oförenliga lemmar Höljda med fjädrar, och skapa en bild, som ställde för ögat Anlet och bröst af en nymf, försedd med stjert a ett sjödjur, Sägen mig, vänner! kunden j väl er hålla frän löje ? — Ett litet exempel på att vår trogne granne och goda vän Dagl. Allehanda äfven, när dei gäller, kan vara Målare, och det med gansk: bjerta färger, eller i den så kallade Närnbergergenren, ser man i dess blad för i dag, der et slags obeskrifligen treflig utgjutelse läses emo! Örebro Tidning, som förut hade funnit sig föranlåten att en smula efterhålla Aftonposter för dennes förmenta förskräckelse för kommu nism,. D. A. förmäler sig alldeles icke vars förskräckt — hvarken för denna ..ism, elle troligen för hvilken annan som helst. Blott för OÖrebromötes beslut fasar D. A. hiskeligen, och uppgör öfver följderna, ifall mötets representationsprogramm skulle komma till verket, en teckning, slutande med en bön om Guds hjelp för fäderneslandets räddning, hvilken förtjenar inregistreras. Ja, D. A. går så långt, att det synes på väg att hellre vilja alsvärja christendomen, än adoptera Örebromötes beslut. Vår trosbekännelse (säger D. A) är helt enkel sagdt, att vi vilje hafva en af både folk och rege ring aktad representation, som inser och förstår at bedömma statsinrättningarnes och lastiftningens bri ster samt medlen att, i lugn och ordning, besegr: svårigheterna för deras undanrödjande och skapande i deras ställe af bättre både inrättningar och lagar samt slutligen, hyilket är lika vigtigt, vi vilja er representation, som kan bilda ämnen för en rättrå dig, frisinnad, nationel och parlamentarisk regering under en lagbunden och af folket vördad konunga makt. Och som vi icke kunna föreställa oss elle begripa möjligheten, än mindre sannolikheten, deraf att en så beskaffad folkrepresentation kan utgå u Örebro-radikalernas valsystem och kammarbildning så blir detta ett tillräckligt skäl för oss at ick adoptera dessa grunder, uppå hvilka vi oförgripligei befara, att en representation skulle komma att bil das, sem återförde landet först till olycksaliga parti strider och sedan till despotismen, om ej till en full komlig upplösning, och från detta be vi Gud hevar vårt älskade fädernesland, äfven med uppoffring a hvilka så kallade kristna principer som helst. NÅGRA TAL VID WERGELANDSKA MONUMENTETS AF