Aftonbladet – 7 juli 1849, sida 2

mm VV höjde stolt och föraktligt på hufvudet och ämnade svara, då hofslagen af en häst hördes genom. den öppna dörrn och drog hennes tankar åt annat håll. Ilon reste sig hastigt, hennes ögon strålade, hela hennes gestalt, så hög och stolt, andades kärlek och väntan. Ilon stod vid dörrn med foten på dess tröskel, då hon såg en sadlad häst utanför porten och en ridknekt skyndade emot henne med ett bref i handen. Gif hit, utropade hon i bältig och ångestfull ton, gif hit, det är till mig. Budbäraren stannade tvekande och förbluffad. Förlåt, men detta är till herr David, svarade han hastigt och räckie det åt den gamla tjenaren. Den unga damen skiftade färg och följde j med otåliga blickar hvarje rad, som hans fram och åter irrande ögon utvisade, under det hon med en lätt darrning stödde armen emot dörrposten. Nån, sade hon otåligt, då David hopvek biljetten; nån er Ifan vred på sig, mumlade något otydligt och hetraklade henne förstulet. Kan man få veta hvad det innehåller? frågade bon åter i yredgad ton och tog ett steg emot honom. t ejo, stammade han och Jag kan — jag vet ep, d late . a . a räckte henne brefvet, helt förbryllad sökande n; men denne var en: förklaring hos budbärare längesedan. försvunnen och han sänkte ögonen på sina händer, som taktmessigt vredo sig om hvarandra. Det bleka fruntimrets ögon flögo först hastigt öfver raderna, men stannade sedan liksom undrande vid hvarje ord. — Hvad vill detta säga? — frågade hon darrande och långsamt, i det hon såg upp på den gamla tjenaren och sträckte det öppna brefvet emot honöm.