Aftonbladet – 7 juli 1849, sida 2

guvernaaten lössläppt barn, hoppade ned, stödd på sin mans arm och såg med smäktande hängifvenhet in i hans ögon. Se här, min Adele, här är det hem, der din makes kärlek skall försöka ersätta hvad som kan fattas i elegans, sade grefven i en mer studerad och artig än varm och sann ton, då de båda stodo i den salong, som den bleka gästen nyss lemnat. Hans hustru märkte ej det fina skryt, som låg i detta sätt att framlocka hennes beundran. Hon såg biott honom och hennes ögon simmade i tårar af sällhet och rörelse. et fattades ord för hennes känslor, hon tryckte lott hans hand till sitt hjerta och följde honom tyst och lycklig, för att aftaga resdrägten i det rum, som skulle bli hennes. Den unga äkta mannen kom efter en stund åter ut, rätade på sig framför spegeln och skulle just kasta sig ned i samma soffa der den resande hvilat, för att tala med gamla David, som med händerna på ryggen stod vid dörrn, då från denna soffa ett skärp af svart siden med långa fransar föll ned vid hans fötter. IHvad är detta? frågade han förundrad, i det kan upptog det och räckte det åt den gamla tjenarn. : vAckl det har visst det der re ande fruntimret glömt qvar der. Det resande fruntiicret? Ja, min Gud! det var något alldeles obegripligtn, svarade gubben ned en djupsinnig mine; för några timmar sedan kom der en vacker fru eller — eller — dam med ett litet barn och ... Och, fortsatte grefven med intr e, Och påstod — ja, det var lör kvärdig! — alt hon var — hennes nåd fru grefvinna sjell. . Det var vis.t märkvärdigt; — hur såg hos ut den der damen? er er