Aftonbladet – 5 juli 1849, sida 2

isor och historier, hvilka han nu letade fram villervallan. . Fader Olle petade upp snöret som åstadkommit det enda sammanhanget i dessa poesier, och skjutande en stol längst in i vrån vid spiseln, för att ej sitta i vägen, började nan, med hög röst: En ny och mycket märkvärdig visa om pigan som trampade på brödet. Med sorgsen ton jag sjunga vill Om ett förfärligt under. Se då på hvad du gör, Stina! afbröt nämjemansmor, slungande denna hotande varning åt en ljushårig piga, som var sysselsatt att diska tallrikar och staplade upp dem i en hög, så stor och vådlig att den började vackla, allt under det hon förstulet pratade med en lång och ganska munter dräng, som höll på att tjärna smör i skuggan af en skåpsdörr. . Den der visan var allt kanske väl sorglig, mumlade Olle, bläddrande i sitt förråd; men den här? och nu började han åter: God afton flicka, lilla vän förlåt jag gör omak och än en gång besvärar dig men kärlek är min sak. Jag trorp — — — Se så der i herrans namn! Nu kokar kaffesumpen i askan. Kära fader Olle: var så hederlig och nappa af den, och det i blinken. — Tack skall ni hal — Nu kan vi få höra litet Igen., oo Det var en flicka så nätt och grann, Hon hade sin fästman i Pommern. — började han, återigen ombytande ämne mm Men ödet hade beslutat att med Vis-Olles föreläsningar icke skulle blifva något af den gången, ty buller hördes i förstugan och dörrn öppnades hastigt af husbonden, som i siratliga helgdagskläder, hatt, paraply och galocher, klef in med ett gladt och fryntligt God qväll! Nå hur har det gått för dig, far? frågade hans hustru under det hon fattade en ny gås i det ena benet och höjde den öfver lågan. Jo bevars, mycket väl och rart. — Nådig grefven svarade att han skulle komma och var