Aftonbladet – 4 juli 1849, sida 2

Article Image
fattade beslutet blifvit öfverståthållaren underställd. : Ordföranden gjorde nemligen först proposition: huruvida de, som icke voro fastighetsegare, ville deltaga iutgifterna för en förbättrad gatubelysning; och då dessa besvarade denna proposition med nej, tillfrågades församlingen endast, om den derefter ansåg öfverläggning om återstående propositioner i öfverståthällareembetets skrifvelse behöflig, hvilken fråga besvarades med nej. Emot detta beslut reserverade sig några ledamöter af församlingen, hvilka i sina besvär yttra, ibland. annat, följande skäl för äfven fastighetsegarnes rätt att få deltaga i sockenstämmobeslut med rösträtt efter deras bevillning enligt 2:dra artikeln för borgerligt yrke, löneinkomst eller förtjenst: Det ligger så uppenbart i sjelfva sakens natur latt, då fråga är om deltagande i en afgift till ett visst föremål efter en föreslagen gifvyen grund, en hvar i socknestämma röstegande, på hvars rätt frågan, enligt den föreslagna grunden för afgiftens utgående inverkar, bör hafva rättighet att deri göra gällande den honom tillkommande rösträtt, att, äfven om socknestämmoförordningen derom ingenting förmälde, blotta sunda förnuftet säger, att utöfvandet af denna rättighet ej bör honom förvägras. Och nekas lärer väl svårligen kunna, det frågan om de bland församlingens ledamöter, som för borgerlig rörelse eller löneinkomst erlade bevillning till stater efter 2:dra artikeln i bevillningsförordningen, ville i visst förhållande till denna bevillning, åtaga sig en årlig afgift för åstadkommande af en förbättrad gatulysning lika mycket och lika nära rörde församlingens fastighetsegande ledamöter, som för borgerlig rörelse eller löneinkomst utgjorde särskild bevillning, som dem af församlingens icke-fastighets egande ledamöter, hvilka befunno sig i samma kategori, enär i det afse. ndet förhållandet var föreslaget precist lika för begge. Icke nog emedlertid dermed, att beslutet af sockenstämmans pluralitet att utestänga församlingens fastighetsägande ledamöter från rättigheten att, i förhållande till deras bevillning för borgerlig rörelse eller inkomst, utöfva deras rösträtt jemte församlingens icke-fastighetsägande ledamöter vid afgörande af nyssberörde fråga, således strider emot en sunc rättsprincip; detta beslut är äfven efter vår tanke rakt stridande emot både meningen och ordaförstån det af Sockenstämmoförordningens ofvanåberopade ? 7 mom. — Der stadgas nemligen uttryckligen dels att i de ärenden, som blott angå fastigheter och de afgifter eller besvär, hvilka af dem utgå elle äskas, endast fastighetsägare eller innehafvare äg: rösta, hvarvid deras rösträtt bestämmes efter fastig hetsbevillningen, dels att, då fråga endast rörer icke Wastighetsägande församlings-ledamöter, blott desse skola rösta, men att inom deras klass jemväl fastighetsägare eller innehafvare, om de, utom afgifter för fastigheten, äfven skatta för inkomst eller rörelse må åtnjuta rösträtt för den del af bevillningen som icke utgöres för fastigheten, dels ock slutliger att, i fråga om endera klassens deltagande i afgif till sådant föremål, hvartill den andra först ensam bidragit, skall gälla hvad ofvan sagdt är, så att en. dast ledamöterna af den klass, hvilkens deltagande yrkas, äga att derom vid socknestämma besluta. — Socknestämmoförordningen känner således blott tvi klasser röstägande i socknestämma, nemligen 4:0 faslighetsägare eller innehafvare, som utöfva dera: rösträtt efter fastighetsbevillningen, och 2:o icke fastighetsägande församlingsledamöter, som röst: efter deras bevillning efter 2:a art. i Bevillningsförordn för borgerligt yrke, löneinkomst eller förtjenst, då denna bevillning uppgår till minst 2 rdr 24 sk bko. En och samma person har dock, efter hvad författningens nämnde och mom., på sätt nyssberördt är, bestämdt antyder, tillhöra begge klasserna och följ aktligen utöfva rösträtt i begge, om han nemliger både är ägare af fastighet och erlägger bevillning för rörelse eller inkomst, hvilken rösträtt dock får a! honom utöfvas endast på det sätt, att, då fråga är om sådana afgifter, som blott angä fastigheter, han röstar bland fastighetsegarnas klass endast för så stor del af bevillningen, som utgår för fastigheten, och då fråga är om besvär eller afgifter af icke-fastighetsegare, han röstar inom deras klass endast för så stor del af bevillningen, som af honom utgöres föl rörelse eller löneinkomst. — Detta, och intet annat, menar författningen uppenbarligen med orden: J fråga om endera klassens deltagande i afgift till sådant föremål, hvartill den andra förut ensam bi dragit, gälla ock hvad här ofvan (nemligen om röst rättighetlen inom klassen) sagdt är, så att endas ledamöterna af den klass, (d. v. s. de röstberätti gade inom klassen) hvilkens deltagande yrkas, äg att derom vid socknestämma besluta. Och lik: mycket emot socknestämmoförordningens ordalydels och mening stridande, som det skulle vara, att, : händelse fråga uppstode om läggande på fastighe terna af besvär ciler afgifter, som förut endast ut gått efter bevillningen för borgerlig rörelse, att ut en dem så nära rörande fråga utöfva den rösträtt dem såsom fastighetsegare tillkorn, lika orimligt och rättsvidrigt är äfven Clare församlings nu öfverkla gade sockenstämmobeslut, att, när fråga var om på läggande af en ny afgift för gatubelysningen att ut gå efter bevillningen jemväl för borgerligt yrke elle löneinkomst, förneka den del af församlingens leda möter, hvilka erlade sådan bevillning, men tillik: voro ägare af fastighet, hvarå afgiften för sammi ändamål förut ensamt legat, att begagna den röst rätt, som dem tillkom på grund af deras bevillning för rörelse elier inkomst, hvarefter afgiften just vai föreslagen att utgå. Finge ett sådant förfarande vinna häfd, skulle den mäst obetydliga minoritet hel ledigt kunna både beskatta den största majoritet ocl i öfrigt motverka alla deras önskningar, hvilket fö ingen del kan vara socknestämmoförordningens me: ning att befordra cch icke eller stär väl tillsammar med ett ordnadt samhä!lsskick. — Tidningen Najaden har, efter hvad mar finner i dess J2 76 (för den 26 sistl. Juni) tagit åt sig ett i Aftonbladet för den 18 Jun befintligt yttrande i en artikel rörande Örebrc möte, och önskar i anledning häraf en förklaring från vår sida. Denna gifva vi så mycket ballre cam den utan tvifvel måste utfalla til

4 juli 1849, sida 2

Thumbnail