Aftonbladet – 3 juli 1849, sida 3

tJjuctpa, Utan alvycnH alvCtala Balla skulder, sedan surt tlalterntiden, för att ej begära, att någon skärf sku i lle kunna afläggas der bredvid för ålderdomens daga -— då honom kanske återstå många år att drag tsig fram på sin blotta pension, som han sjelf unde tjensten till stor del samlat. Det är ju icke mycke , begärdt — men äfven detta anspråk måste betydlig I nedsättas. rt Jag har ofvanföre angifvit kapitenslönernes stor lek, och visat behållningen å de samma vara, för ei I Yngre kapiten: 400 Rdr, för en äldre: 880, och fö Jen depötkapiten: 540. Depötkapitensplatserne är Jen skapelse från 4830 års organisation, egen för ar tilleriet. Inga ackordsafdrag åtfölja innehafvandet a I dessa löner, som derföre i verkligheten närmast öf TI verersstämma med siffran i staten: 600 Rdr; mel Iden som en gång emottagit en sådan lön kan seder mera allrig inkomma på annan stat, men väl bibe Thålla densamma, så länge som häldst. Dessa platser Ihvilka icke innebära någon gemenskap med depöt Ikompanierne, som namnet antyder, äro derföre en Idast att anse som ett slags retraite-befattningar, e1 sorts pensionering på stat för de äldste inom gra den, hvarigenom dessa ej så snart belöfva se si reducerade till pensiopskassans 400 Rdr. Det ä nemligen en säker erfarenhet, att den, som tjena qvar vid artilleriet till 50 års ålder också tjena qvar, så länge han får, d. v. s. så länge han lef ver, om han ej har egen förmögenhet Under sit föregående lif har han icke, som en indelt ryttmäs tare eller kapiten, kunnat, utom tjensten, bereda si; någon födkrok, tills pensionsåldern inträffar. Ju äl dre ban blir, ju svårare blir det honom att slå si; in på en ny bana, och det är icke så lätt, att, uta tvingande skäl, taga det steg, som medförer en minsk ning från äldre eller depötkapitens-inkomsterne, hur måttliga de än äro, till den knappa pensionen att såsom totalinkomst lefva på under sina återstå ende dagar. Eu avtilleriregemente kan allrig kom ma i fråga, att, i sin helhet. gå ut i fält, icke e) gång till en exercis eller fältmanöver. Mot sin vilj kan således ingen gerna behöfva deltaga i olika rör lighet fordrande öfningar, utan, den som vill, allti kunna laga så, genom byte, om han skulle kem menderas, att han får bli hemma. Härutinnan fin nes således vid detta vapen intet tvingande skäl at tidigt taga afsked, och ligger deri skälet till det trö ga avancementet vid artilleriet. Depötkapitens-plat sarne hafva legaliserat detta qvartjenande till ålderdo mens dagar. Så länge der tjenar qvar en depot kapiten af 80 års ålder, så kunna också de, som äro 6( och 70 anse sig som ynglingar. Vid hela artilleric finnas 8 sådane löner. Vilkoret för deras cmotta gande vid upstående vakans är alltid obehogligt ger anledning till trakasserier eller eluderas, och in gen låter gerna förmå sig till deras öfvertagande utan serskilda förbehåll. Följden är, att deras än damål kan anses förfeladt. Det bästa vore derför alt alldeles indraga dessa löner och fördela den på yngre kapitens-lönerne, som derigenom kundt upföras (fill 758 Rdr på stat, utom spanmåls förhöj ningen. Genom denna reduktion blefve visserliger 2 å 3 kapitens-platser mindre på regementerne, mer de öfrige ej så uselt lönade som nu. Gå vi nu till öfrige kapitenerne, så finnas inom artilleriet 22 yngre kapitens-löner. Till en sådan upföres den befordrade löjtnanten först. Af dessö stä dock tre yvakante för artiljeriläroverkets räkning, så att antalet yngre kapitener är blott 49. Dessa vakanta löner, hvilka redan Riksens ständer hafva begärt måtte åter för sitt ändamål blifva disponerade, borde naturligtvis åter besättas. Äldre kapitens-lönernes antal är 32. Summa för hela vapnet 62 (59 nu tllsatte). Af hela detta antal äro endast 16 förenade med chefskap öfver fältbatterierna och 8 med befälet öfver de små depot kompanierne. En äldre kapiten, som tillika är Baltterichef, kan änteligen anses hafva någorlunda inkomster, då han tillika är passevolantör för sitt batteri, å dess värfning, utredning och beklädnad. Emellertid äro de berättelser, man stundom hör uprepas, om den oerhörda vinsten af 2 till 3060 Rdr, som någon batterichef skulle kunnat göra sig, på intet vis trovärdiga. MHästarnes remontering och utfodring besörjes icke på passevolans. Värfningspassevolansen, som utgör blott 3 Rdr för hvarje nummer om året, gifver eu bestämdt deficit. Och då nu mera, ingen enda man kan permilteras, utom de för kronans räkning, men batterichefen i stället, som oftast måste hålla i tjenstgöring på egen bekostnad några man mera, än kronan betalar gage för, så återstår blott någon förtjenst å beklädnaden, genom att anskaffa förnödenheterna härtill, och låta förfärdiga densamma för bättre priser, än dem kronan ersätter. Dessa äro visserligen icke så rundligt tilltagna, aw icke stundom på en och annan effekt lika lätt förlust, som vinst kan skördas. Att det fordrar outtrötilig tillsyn, förståndiga och lyckliga beräkningar och ansträngande omsorger samt hushållning, för att hafva någon förtjenst derpå, har mångens dyrköpta erfarenhet vitsordat. Tusende pretentioner gälla dessutom serskildt battericheferna. Det har blifvit en sådan, att bestå sitt manskap serskilda ridkostymer af kragstöflar m. m. för ridlektionerne, stallrockar i stallet och på läger, arbetsplagg för kronoarbetena, då den lilla prydliga snörbeprydda exercisoch vaktjackan, hvarken för hälsans bevarande, åtminstone vintertiden, eller för cenygghetens vidmakthållande är lämplig vid alla förefallande handräckningar; att bestå konstaplarne kapotter om vintern till hvardagsbruk, flere omgångar småpersedlar åt hvarje karl; att hålla stöflar i stället för skor, möss-skärmar utan ersättning m.m. — m.m. — allt utöfver hvad passevolanskontraktet föreskrifver, samt slutligen det mesta af finare och bättre qvalitet, än krigskollegii modeller antyda. Det är derföre redan vackert om passevolansvinsten kan uppbringa batterichefens inkomster till samma eller något högre totalbelopp, än majorernes och öfverstelöjtnantens. De vigtigaste fördelar, som dessa platser medföra, äro, att innehafvaren af dem har ett direkt befäl och kan göra sin förmåga gällande och sin duglighet erkänd, och att de, såsom fordrande det största ansvar, äfven kunna skänka den största tillfredsställelse, om de väl uppfyllas. De eftersträfvas också, såsom det förnämsta målet för allas förhoppningar, men hafva det stora felet, att de äro för få, alldenstund endast hälften af de äldre kapitenerne, och endast fjerdedelen af hela kapitensgraden, kan på en gång innehafva dessa afundsvärda befattningar. Det är derföre en stående önskan, sedan många år, inom vapnet, att man måtte få återkomma till den gamla organitationen före 1830, eller den på fältkompanier eller mindre batterier at hbalfva den styrka, som de nu ega, hvarigenom deras antal skulle blifva fördubbladt. (Forts.) EEE TE (Insändt.) SVAR TILL KAPTEN STJERNSVÅRD. Mitt första intryck vid läsningen af kapten Stjernsvärds nya, mot mig riktade artikel var, att icke svara ett ord; ty för enhyvar, som kan bättre använda tid och penna, är det oangenämt att underhålla allmänheten med så bögst obetydliga ämnen, för henne så utan det ringaste intresse, som dem kapten Stjernsvärd, äfven nu, bringat å bane. Men då jag icke ämnar obeifradt låta säga mig allt, hvad bemälte kapten behagar, så nödgas jag fortsätta denna, af honom, utan all rimlig anledning, började