Aftonbladet – 30 juni 1849, sida 2

le, men hvilka satser prohibitisterna förut orännmärkt såsom oerhörda kätterier i politik ch statshushållning. Trogna den vanliga metoden vid försvaret af orohibitioner, hade engelska skeppsägarne unler hela striden åberopat sina utskylder, såsom en för samhället ytterst vigtig grund för vibehållandet af deras monopol. Dessa statsbördor, hette det, inneburo en omöjlighet för engelska skeppsredare, att ingå i täflan med atländningen. De under striden framlagda bevis mot en del engelska skeppares nykterhet, insigter och goda förhållande, för!larades för smädelser; skeppsredarne sade sig ej kunna utan djupt förakt se ned på hvarje anspelning om laddningarnes bristfälliga stufning i en mängd engelska fartyg, om onödig ti.spillan vid dessa fartygs resor, eller i hamna; e, och om engelska sjöfolkets misshandling. Redarne förklarade sig tvärtom sjelfva för de egentliga vårdarne af den engelske sjömannens rättigheter, välgång och trefnad. Men knappt har ett bestämdt slut blifvit atsatt för det förmenta skydd, hvarunder sjökaptener och besättningar så länge laborerat, förr än man från samma håll öppet vidgår att engelska skeppare och styrmän ofta blifvit beträdda med vårdslöshet, okunnighet och otillförlitlighet, och att besättningarnes dåliga behandling är en allmänt känd sak. Nu förklaras från samma sida utan förbehåll, att det icke är någon hushållning i begagnandet af illa bygda skepp; och att ett väl bemannadt och väl fördt fartyg, hvilket kan göra samma resa på sex månader, som andra på tio, är af högt värde för dess ägare. Under slutdiskussionen öfver det åt förgängelsen ändtligen öfverlåtna monopolet, undföll det lord Ellenborough sjelf att skeppsredarnes sanna interesse icke vore att spara vid skeppens byggnad och utredning, utan att det tvärtom vore en fördel ait offra kostnader på skeppens möjligaste stör-!a förbättring: att machineri borde anvär as när handkraft derigenom kunde besparas: t nykterhet borde befrämjas i stället för att: oftare saknas i kajutan än hyttorna, o. s. v. I sista ögonblicket af striden medgafs sålunda på probibitistkämparnes sida allt hvad den förnämsta motkämpen, Ricardo, ledt i bevis inför den till frågans definitiva granskning nedsatta parlamentskommitteen. Det har blifvit erkändt att Englands handelsflotta icke hållit jemna steg med engelska handelns och slöjdernas utveckling: att tillämpningen af vetenskapliga upptäckter och förbättrade machinerie; blifvit åsidosatt i engelska handelsmariren: att nödig uppmärksamhet brustit för anskaffandet åt densamma af snabbseglande skepp: att skepparnes bildning varit helt och hållet vårdslösad: att menniskolif och dyrbar egendom blifvit anförtrodd åt skeppsförare utan undersökning om deras förmåga att draga försorg om det åt dem anförtrodda, eller ens om sig sjelfva: att om manskapets trefnad knappast varit någon fråga: att sjöfolket tvärtom blifvit saklöst öfverlåtet åt supiga skeppares tyranniska nycker: att det varit illa klädt, illa födt, illa disciplineradt för så vida, som det fått taga skepparens liderliga vanor till efterdöme: och atten engelsman icke utan blygsel kunnat anställa jemnförelse mellan manskapet på engelska handelsflottan och manskapet på de af inga navigationslagar skyddade svenska och norska khandelsflottorna. Så stor är likväl monopolistfördomarnes makt, äfven öfver den som sjelf lider af dem i tron på sin fördel deraf, att Englands sjöfart blifvit under tvåhundra års tid betraktad som en följd af Englands navigationslagar. Under hela detta långa tidehvarf hafva de engelska skeppsredarne ändå mångfaldiga gånger klagat öfver sin svåra ställning, utan att dessa fetisehdyrkare af Englands Charta maritima någonsin fått det infallet att undersöka, om icke deras eget monopol vore grundorsaken till deras ofta påkommande förlägenhet, eller om detta monopol verkligen ägde den underbara förmåga man tillskref det, nemligen att hålla brittiska handelsflottan i florp. I samma ögonblick likväl, som styrelsen haft mod och ärlighet nog att utan omsvep vidgå de olägenheter, som detta gamla monopol bragt öfver Englands sjöfart, hafva monopolisterna äfven fått ögonen öppna, och erkänt lagstiftningens befogenhet att hjelpa dem ifrån det svekfulla skydd, hvarpå de förut så tanklöst förlitat sig.