Aftonbladet – 29 juni 1849, sida 2

märkt konstskicklighet iståndsatt. De der befintliga talrika dorurerna i dukatguld hafva genom chemisk behandling af fransmannen Privat bifvit återställda till den primitiva glans de egde snart sagdt den dag de, för mer än hundra år sedan, för första gången afsynades såsom färdige. De herrliga plafonderna i taken hafva blifvit återställde till färgernas ursprungliga friskhet och glans. Synnerligen sköna äro stora galleriet och konungens stora sängkammare. De, som äro måne om bibehållandet af dyrbara minnen från fordom, kunna icke annat än erkänna det berömvärda 1 det lyckade bemödandet att återställa dessa konstverk och bevara dem åt kommande tider. — Enligt Neue Zeitschr. för Musik har vår unge landsman, Ludvig Norman, som nu studerat vid konservatorium i Leipzig, vid 2:ne examina, som med eleverne derstädes egt rum, utmärkt sig genom två egna kompositioner, som vid dessa tillfällen utfördes, nemligen: en sonat för pianoforte och violin, samt en ouverture för orchester. (P. T.) — Från Carlskrona skrifves af d. 23 dennes, att fregatterna Disiree och Götheborg samt korvetten Najaden icke hade utlagt på redden. — Thor afgick först dagen förut. — Det troddes, att den utevarande eskadern dragit sig mot Belt, DJURGÅRDSTEATERN. Den dramatiska konstens vänner hafva de sednare åren, vid bevistandet af Djurgårdsspektaklen, bekiagat att tea ersalongen, vid jemföre!se med andra Thalias tempel, t. ex. Minåre teatern, förefallit något dyster och otreflig, i anseende till bristande upputsning. Den spektakelbesökande publiken har derföre erfarit ett angenämt intryck under denna säsong, att vid inträdet i salongen öfverraskas af dess fullkomliga metamorfos, från den förra gråheten, till ett gladt och trefligt yttre. Herr P. J. Deland, teaterns nuvarande direktör, har med icke obetydlig kostnad sökt göra sin teater så inbjudande som lokalens resurser möjligen medsifva, och allmänheten skall säkert derför hålla honom räkning. Det är ingen lätt sak att till allmänhetens nöje fylla platsen efter en så allmänt omtyckt och värderad talang som herr Fredrik Deland. Emedlertid har Djurgårdsteaterns repertoir bjudit på flera nya stycken, och för i dag annonseras alt gilvas för första gången tvenne komedier, nemligen: Kärleken kommer scdanv, komedi ien akt af Dupini, öfversättning, samt Steckholmsbesöket, komedi i 4 akter med kuplelter, svenskt original af Carl Blink och Georges Malmeen. Biand de stycken, som mest slagit an på publiken, har den muntra, välbekanta komedien Debutanten och hennes far, intagit första rummet. Detta stycke, som uppfördes i måndags och onsdags, har erhållit ett ökadt intresse, emedan pjesens hufvudroller verkligen utfördes af en debutant och hennes far. Herr Delands unga dotter har debuterat i Anais roll, med en okonstlad naivetet, som tillvann henne publikens bifall. Den unga, intagande skådespelerskan synes hafva goda anlag och hennes behagliga figur egnar sig väl för scenen... Hennes röst saknar icke fyllighet och styrka; men vissa kantigheter måste bortnötas för att gifva den mera ljufhet och behag. Den unga konstnärinnan har dock hittills endast visat sig uti obetydligare roller, hvaraf föga varit att göra, så att hvarje omdöme om hennes konstnärsegenskaper ännu är för tidigt. — Herr Deland sjelf utförde Gaspards lifliga parti med sann komisk talang; referenten erinrar sig icke på länge hafva, vid representationen af någon komedi, skrattat så af hjertans lust, som åt den gamle, sluge, intrigante landsortsaktören, som också af publiken belönades med ett lifligt och välförtjent bifall för sin lyckliga uppfattning af denna tacksamma roll. Stycket gafs för öfrigt med god ensemble.