Aftonbladet – 28 juni 1849, sida 3

mer att aflöpa såsom man beräknat, nemligen att inga vidare jernvägar derefter på många decennier komma i fråga i vårt land. — Möjligt är det, ja till och med troligt, att hr grefve Rosen af den oväntade motvilja, som mötte förslaget till jernvägen från hufvudstaden, lät skrämma sig att afstå derifrån, glad att åtminstone få börja någonstädes; kanske också att den frejdade grefve Platens sätt att gå tillväga, då han genomdref sin gigantiska plan till hafvens förening, som han så gerna kallade anläggningen af Götha kanal, föresväfvat hr grefven. Grefve v. Platen, i stället att först fullända kanalen emellan Venern och Yettern, började arbetet på många punkter, såväl å Östgöthasom Vestgöthalinierna, och tvang derigenom nationen, som endast hade att välja emellan tvenne alternativer, antingen att sluta arbetet, anse de förut nedlagde millioner som bortkastade, och låta det redan på olika ställen verkställda arbetet stå der som ruiner, vittrande om nationens obetänksamhet, bristande kraft och enighet, eller ock att fullborda hela linien, med oerhörda uppoffringar för en så kort tid. Ingår en sådan beräkning för planen till Örebro-banan. så önske vi hr grefve Rosen samma framgång, som krönte hans frejdade företrädares herkuliska företag, och vi skola, är det en gång kommer derhän, i vår ringa mån söka understödja hr grefven, utan att då påminna om, hvad vi nu taga oss friheten fråga: Är hr grefven nemiigen fullt öfvertygad om, att samma inbillade farhågor, som nu lägga hinder i vägen, att vid jernvägs anläggande i vårt land följa andra länders exempel, som dermed utgå från den folkrikaste staden, om 6 å 8 år härefter upphört? — Och skulle deremot detta icke inträffa, skulle den; må så vara, icke utan allt skäl för närvarande (såsom hr grefven behagar yttra sig) ringa sympati för en jernväg emellan Upsala och Stockholm, då och kanske flera år derefter fortfara, buru går det då med jernvägen emellan Hult och Örebro? — Skall den bära sig? Så tror hr grefven, men ej den som besökt fremmande länder och kanske med lika mycken, om ej mera sakkännedom än hr grefven, bedömer förhållandet, utan allt annat interåt, än en varm nitälskan för att jernvägar måtte kom a till stård äfven i vårt land; men att början dermed göres så, att en uppmuntran tiil fortsättning icke afskräcker härifrån.