Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 3

tulltarilien, såsom varande af intresse för utlänningen. Hebreernas Sägner, öfvers. från tyskan, Stockholm, A. Bonnier, 1849, 168 sidd. 8:0, å 32 sk. Såsom det är den inom svenska kyrkan så väl ackrediterade kyrkoherden i Östra Wila, hr Johannes Dillner, som gifvit dessa blad offentlighet, så behöfver ingen rättänkande protestant taga sig bekymmer eller göra sig underliga tankar öfver att i svenskt tryck se p)Hebreernas Sägner, utkomna. Bokens ursprunglige författare är en israelit, nemligen hr Heiman Hurwitz i London; derifrån har arbetet blifvit öfverflyttadt på tyska, och slutigen på svenska. Meningen synes hafva varit att uppvisa det för alla gemensamma goda och sanna, hvilket kan finnas inom hebraismen, likasom i andra kulter. Det är således icke en bok, inrättad för dogmatisk strid, utan för fredlig bemedling olika religionsförvandter emellan. De här anförda sägnerna eller berättelserna iro utdragna ur Talmud, och de särskilda deruti inströdda delar, som bära namn af Agadetha. De bestå hufvudsakligen af aforismer, sedolärande språk, parabler o. s. v., mest för barn. Anden i dessa orientaliska framställningar är utan tvifvel ädel, from, ofta upplyftande. Nåsot egentligt historiskt värde kan man icke säga dem ega; och utgifvaren har icke heller med dem åsyftat något sådant. 1 Talmud, Medraschim 0. s. v. finnes en stor mängd berättelser och uppgifter, som låta läsaren kasta en djup blick in i en mängd händelser, seder och bruk i österländerna, dem icke Gamla Testamentet vidrör. Skulle sådana berättelser, eller sägner, gjorts till mål för utgifvandet, så hade derigenom måhända ett för mängden af läsare ännu mera intressant stoff varit begagnadt. Men hr Hurwitz har i främsta rummet haft ett blott moraliskt syfte, hvilket onekligen varit ganska vackert och berömvärdt. Man läser talrika prof på Guds godhet och nåd, på menniskor emellan utöfvad välvilja, tacksamhet, undergifvenhet, förlåtelse, undseende, ödmjukhet o. s. v. Man hör dessa syftemål redan af berättelsernas titlar såsom: Moses och Lammet, med motto ,Herren är god med (mot?) oss alla, och hans nåd råder öfver alla hans verk, )Herren gör godt både åt menniskan och djuret, Välgörenhet ger ofta riklig renta (om rabbinerne Elieser, Joshua och Åkiba), Hvad kan icke saktmodet förmå (om rabbi Hillel), )Ormens hufvud och dess stjert, (parabel), Fördöm icke din broder för en enda handling) (Abba Umnas händelse), Afguderiets dåraktighet (med afseende på Abrahams fader, Tarah), 0. s. v. Slutligen erhåller läsaren äfven (sid. 128) skämtsamma berättelser, såsom Qvickheten liknar saltet, En gåta kostar en man af Athen en mantel, o. d. Se här huru tvenne af de kortaste historierna låta: 4. Skräddaren eller den söndriga morteln. En man af Athen gick genom Jerusalems gator och fann en sönderbruten mortel. För att göra sig qvick gick han in i en skräddares verkstad och sade till honom: Mästare, var så god och sätt en lapp på denna mortel ! Det skall jag göra, sade mannen, så snart du skaffar mig tråd af samma tyg.v Och härvid höll han en näfve sand emot honom. Anm. Morteln torde ha varit af sandsten. 2. Sidostycke till den föregående. Köp mig några ostar och några ägg! sade en man af Athen till en liten gosse, som gjorde hvad han begärde. Nå väl, min lilla son, sade vidare fremlingen, säg. mig också nu hvilka af dessa ostar äro af mjölk efter hvita kor, och hvilka efter svarta ? Ack,, svarade gossen skickligt, du är äldre än jag, säg mig du först, hvilka ägg äro värpta af hvita hönor och hvilka af svarta !n