Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 2

England för att sjelf öfvervara uppsättningen, hvarvid han, utom ett honorarium värdigt en af Englands magnater, erhöll en solitär af 300 sterlings värde, såsom minne. Näst denna grupp, står onekligen bland alla Byströms statyer hans eller rättare Carl Johans seger,; det är Svea, som räcker kransen mot den grånade hjeltekungen. Skådom så Hoppet, denna gudomlighet, hvars tempel och altaren endast finnas i ädla hjertan; det möter oss vid första steget i konungaborgen, likasom det bör följa oss till det sista — i grafven. Många herrliga snillealster återstodo än att nämna, om man utförligt hann skildra dem, men i den cyklus af Byströms förnämsta arbeten, som utgöra den värdigaste minneskrans kring hans egen bild, af den så hastigt honom följande vännen, må man bäst se och bedöma huru genialisk denne produktive konstnär varit. Likasom en Raphael sökte idealet, som fantasien flyger från en tanke till en annan, likaså tyckte Byström sig äfven i hvarje marmorblock vilja framkalla något ännu skönare, och för hvarje gång, att likasom Pygmalion se det förklarade uppenbaradt i verklighet. Denna sträfvan utgör ett hån for konstnärers snille. Vi betrakte i allsköns lugi deras verk; för Oss stråla de i den skönaste dager, i deras ögon äro de blott ofullkomligheter, — ty mellan deras tanke och skapelse är för dem samma skillnad som mellan ljuset och återskenet. Dock hvilka tankar stråla i verkligheten skönare än denna flicka med dufvornar, som Tegner kallade det täckaste poem öfver kärlekenn?! TI kretsen af dessa behagens döttrar utmärker sig Ungdomens gudinna Hebex; — Eutlerpe med tibicinerne: hon som i tonernas verld rycker oss från lifvets alldagligheter; Hygiea, med lefnadslust förjagande sorger och lidanden, — och denne Hymen, som med lfacklan och brudkransarne, så mildt och hän: Igifvet bildar kontrasten mot denne triumfelrande Amor, som, thronande å verldsklotet;