Aftonbladet – 26 juni 1849, sida 2

och d? tusendetal löjliga scener som tilldrogo sig vid våra fötter. Tätt bredvid oss var ett slags tält uppslaget, der en matrona med bister uppsyn och smutsiga händer serverade den lägre allmän-l heten med ett kaffe af en problematisk natur, under det hon vänskapligt samspråkade med en olyckskamrat vid sin sida; denna, som vände ryggen åt oss, var klädd i en gammal svart sidenpels, kantad med björnbräm. För länge-! sedan hade denna klädespersede! dock sett sina bä ta dagar — ja till och med sin medelålder förflyga, ty nu tittade bomullen, hvarmed den var stoppad, fram genom otaliga hål och brister på det fläckiga tyget, och långa stycken på brämet voro utan hår. Hon hade en stor hatt af brunt bombasin med rosor af samma slag på den vidlyftiga skärmen, och hennes fötter, som sjunkit ned ismutsen, gömdes i ett par stöflor med styfva och utstående stroppar. Hennes hals, som var högst ofullständigt skyld, visade ett brunt skinn, som tycktes ha föga bekantskap med vatten och tvål. Hon lutade sig ned i en öppen kista, som stod framför henne och var fylld med jernskräp och några smaklösa lyxartiklar af glas. I ett hörn af denna kista lågo i en rutig näsduk några pannkakor af en smutsgrå färg och hälften af en sill. Det var i detta tillfällighetsskafferi som hon nu sysslade, till stor fröjd för en halfväxt go se af ett smutsigt och ovårdadt utseende, som med fingrarna på kanten af förrådshuset följde moderns röre!ser med snåla och hoppfulla blickar. En häst, hvars jovialiska egare hängaf sig åt hans nycker, skuffade våldsamt den sidenklädda damen i ryggen, så att hon nära stupat på näsan i sin kista. ,Drag för fan i våld! utropade hon, med en röst så gäll och oharmonisk som en trätrumpet, i det hon vände sig om och genom en kraftig stöt nära nog kastat omkull den bräckliga hästen med kärra och allt. Jag såg förvånad på min vän för att utforska om en villa kunnat så bedåra mina sinnen och mitt minne, alt jag tyckte mig igenfinna