Aftonbladet – 26 juni 1849, sida 2

carden och återtagit den preussiska svarta och vita, hvaremot demokraterna fortfarit att bevålla den förra. För att håna de sednare har nan å andra sidan begynt utstoffera hattarne hed svart-hvita kokarder af en handlängd i liameter. Denna demonstration framkallar dagiga gatuuppträden, slagsmål emellan stadsfolket, soldaterna och poliskonstaplarne, blodiga wufvuden och arresteringar. De reaktionära cdlubbarnes eller så kallade Preussareföreninsarnes, fanatism öfverskrider alla gränsor; och le lita härvid på de maktägande, af hviika de betraktas som patrioter och med helt andra blickar än demokraterna, dem man förföljer, agar, misshandlar, så ofta det någonsin går an. Af de femton medlemmarne i den demokraiska valkommittcen sitta elfva ännu häktade och skola i nästa vecka ställas inför krigsrätt. Äfven geheimerådet Waldeck fortfar att beinna.sig i hemligt häkte, men hans sak är sådan, att man sannolikt måste låta hela andagelsen mot honom, för delaktighet i högörräderi och tilltänkt konungamord alldeles förfalla; ty man har icke lyckats tillskapa rinsaste skymt af något bevis emot honom. Tvärtom förrådde sig hela angifvelsen som lögn och förtal emot en oskyldig och djupt förolämpad man. Denna utgång på det så mycket beryktade högmålet kommer alt tillfoga regeringen ett hårdt slag: Waideck, anföraren för vensterns opposition, och berlinska demokraternas hufvudman, omgifves härigenom af en ny slans — martyrdomens. Om regeringen nödsas lösgifva honom såsom oskyldig och ålerinsätta honom i hans höga domarekall, såsom ,Geheimer Ober-Tribunalrath, så är detta en demokratliens seger, som kommer att uppskaka hela landet. Just nu ingår underrättelsen om de oroliga rörelserna i Paris, hvilka kunnat förutses genom franska regeringens politik och partiernas förbittring. Skulle också dessa oroligheter jväfvas för ögonblicket, så kan man taga för ifgjordt, att fortfarandet af samma orsaker skola förnya samma verkningar; och segrar epubliken slutligen, så må himlen bevara oss tt det icke måtte blifva den röda republiken, itan den sanna, som ställer Cavaignae i spetsen. Huru striden än må utfalla, så kommer itgången att blifva af yttersta vigt för Tyskand. Segrar den okloke presidenten, och hans ill monarki syftande rådgifvare, så kommer eeaktionen att uppträda så mycket kraftisare i Tyskland, och fursteviljan än en gång nskrifva sin suveränitet på pergament. Segrar iter folket i Paris, så kommer denna revoluion att hastigt medföra den stora europeiska camp, som Napoleons siareblick förutsåg, och vilken skall förvandla det gamla Europa aningen till republikanskt eller kossackiskt. Detta lir ändå slutet på hela villervallan och förr ller sednare måste det komma derhän. EERO