Aftonbladet – 26 juni 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 16 Juni. Den österrikiskt-bäjerska ligan och den provisoriska centralmakten visa sig nu mera såsom Preussens vederdelomän och det på ett sådant sätt, att brytningen är omisskännelig för hela verlden. Riksföreståndaren, den österrikiske erkehertigen Johan, intrigerade redan sedan lång tid tillbaka mot Preussen, och dref jemte Österrike och Bayern ett hemligt spel; men nu, sedan de sistnämnde sydtyska makterna bestämdt förklarat sig emot Preussen och den preussiskt-tyska grundlagen, samt icke vilja veta om någonting annat än en förnyelse af den gamla förbundsdagen oth ett direktorium, uppträder föreningen mellan de tre ohöljd. Afsigten är att, så vidt möjligt, söndra alla Tysklands södra och vestra stater från Preussen, för att förena dem med Österrike. Baden, Nassau, de begge Hessiska staterna 0. s. v., skola för sin landsfrid få den sydtyska ligan att tacka; likaså Wöärtemberg; och derföre skulle Preusse2 uteslutas från den rikshär, som anbefalldes att undertrycka upproret i Baden och Pfalz I största hast samlade riksföreståndaren en här om 20000 man, sammansatt af Hessare, Wärtembergare, Mecklenburgare, samt några bataljoner Bäjrare och Österrikare: Osterrike protesterade härvid mot allt deltagande å preussiska sidan, med löfte att sjelf sammandraga 417000 man i Vorarlberg och skicka till Rhen. Bäjern protesterade likaledes mot all preussisk delaktighet i detta fälttåg, så framt icke riksföreståndaren påkallade den; och det lät tilllika sammandraga 10000 man vid Närnberg. Nu öppnades ögonen hastigt på ministrarne och hofvet i Potsdam. Man begrep meningen att undantränga Preussen från södra och vestra Tyskland; och då man icke allenast hade till ministerpresident i riksministeren utnämnt Färst Witgenstein, den hessiske kavallerigeneralen, en gammal aristokrat af äktaste fullblod, och densamme som var af Napoleon bestämd till konung i Preussen, i händelse det stora slaget vid Leipzig hade fått en motsatt utgång, — utan denne äfven genast androg om den preussiska generalen Peuchers aflägsnande från kommandot vid rikshären, samt dettas öfverlåtande åt österrikiske fältmarskalklöjtnanten Emil v. Hessen, som är en österrikare med hull och hår, — när man märkte allt detta, så måste man handla eller också gifva efter och ödmjuka sig.