Aftonbladet – 20 juni 1849, sida 3

-Igenomsnitt. Dessa begge metallers lförekommande tillsammans, begge i gediget skick och utan att vara legerade med hvarandra, är en nyhet i mineralogien. Efter anställda försök med den till Havre införda 2 kopparn, hafva professor Leyret och bankirshuset Green ts Co derstädes intygat, att den innehåller omkring en tjugondedel inblandadt silfver. Cordier anmärker slutligen, att då Förenta Staterna, jemte denna rikedom på silfverhaltig koppar, äga rika jernlager, outtömliga lager af anthracit samt vidsträckta blylager vid öfra Mississippi, och ej heller lära vårdslösa de till det fabelaktiga gränsande guldlagren och qvicksilfverfynden i Kalifornien, så kunna de betraktas som de med mineraliska tillgångar bäst försedda länder i verlden. — FÖROLYCKANDE AF BTT FARTYG MED UTVANDRARE. Med ångfartyget Amerika, emotItogs den 28 f. m. i London underrättelse om fartyget Hannahs förolyckande, under resan från Newry (Irland) till Quebec MNedra Canada). Fartyget Hannah var en brigg på 450—200 tons, hemma i Maryport; det skall hafva varit beniannadt med 42 man och fördt af kapt. Shaw. Den 3 April seglade det från Newry med omkring 200 utvandrare ombord, som till största delen voro bönder med deras hustrur och barn. Resan var till den 27 så gynnsam som man kunde vänta i denna årstid. Då fingo de häftiga stormar och mötte en mängd flytande is. Kaptenen höll af så mycket som möjligt för att klara den, men den hopade sig i förfärliga massor, och den 29 om morgonen stötte det olyckTMliga fartyget på en isklippa af sådan storlek, att den boritog en del af kölen. Klockan var omkring fyra, då det stötte på isen och stöten satte utvandrarne i den största förtviflan. De stackars menniskorna sofvo i kajuterna; men strax sedan fartyget stöit, störtade de på däck i deras nattkläder i största förvirring och oro. Ljudet af pumparne öfvertygade dem, att fartyget fått läcka. Der var flera fot vatten irumI met, och det steg med hastighet. Såsom enda möjlighet att hålla fartyget flott, ropades att man skulle fortfara att pumpa, tills hjelp kunde erhållas af ett leller annat förbiseglande fartyg, och man begärde äfven att båtarne skulle sättas i stånd för att frelsa Jutvandrarne. Hvad steg som gjordes för att rädda! dessa omtalas icke i den emottagna berättelsen, men kaptenen och förste och andre styrman anklagas för att hafva gjort sig skyldige i en af de mest upprörande omenskligheter. De hade fått en af båtarne utsatt, och då de insågo, att fartyget oundvikeligen miste sjunka, sprungo de ned i den och lemnade yraket I med de många menniskorna ombord. Ljudet af det Istigande vattnet i rummet öfyertygade de hjelplösa I varelserna om deras farliga ställning. Det nedersta I däcket var redan fylldt med vatten, och det visade Jallför tydligt att fartygets undergång var nära förestående. ) Den förfärliga scen, som nu följde, är af den natur att den knappt kan beskrifvas. Ropen om hjelp ljödo genom luften och det var med svårighet, att Iden qvarblifna delen af manskapet kunde få de nä-. stan vanvettiga menniskorna, att begripa den enda I möjlighet, som de ännu hade för att rädda lifvet. — Lyckligtvis var isen under fartygets bog fast, och sedan matroserna öfvertygat sig härom, kommo många ned på den. Då utvandrarne nu sågo, att isen var säker, begynte en förtviflad täflan emellan dem, för latt så hastigt som möjligt lemna vraket. Män, qvinnor med barn, hvaraf många ännu lågo vid bröstet, sågos i deras mnattkläder klättra öfver ismassorna. I Många af dem halkade emellan de förfärliga massorna :loch antingen krossades eller drunknade. De sista, IIsom lemnade vraket, voro några af manskapet, som l:! Idet lyckades att medtaga en liten qvantitet bränvin loch några yllna täcken. Straxt efter sjönk fartyget, 40 minuter efter sammanstötningen med isen. De stackars menniskornas lidande som befunno sig pål. dessa ismassor under en häftig storm från SSO, varj förfärligt. Matroserna gåfvo fruntimren, hvaraf nå-s gra blifvit svårt sårade vid deras löpande öfver isen, med stor menniskokärlek allt plagg de hade för att deri insvepa sig. I denna ställning befunno de sig, till kl. 5 om eftermiddagen, då ett skepp kom i sigte, som höll ned emot dem. Det var barkskeppet Nicaragua, kapt. Marshall, äfven destineradt till Quebec. Denne kapten gifver följande skildring af de steg, som han och hans manskap gjorde för att frälsa de qvarblifne: Den 29 kl. half 8, under en stark storm från SSO och häftigt hagel, låg skeppet ungefär på ett afstånd af 97 engelska mil från Cap Ray, då något märktes på isen, som fanns vara en nödflagg; alla segel tillsattes, han nådde randen af isen och fann till sin förundran en mängd menniskor derpå. Kl 7 inkom han så nära, att det lyckades honom att få omkring femtio förda ombord på hans skepp. Resten stod på ett annat mera aflägset ställe, och kunde icke hinnas i den ställning, hvaruti skeppet var. Kapten Marshall hade refiseglen, fick ett tåg gjordt fast vid ett isstycke, och han sjelf med några af sitt folk sökte i storbåten att nå stället. Efter många svårigheter lyckades det dem och alla utvandrarne blefvo frälste. Ingen penna, säger kapten Marshall, förmår beskrifva dessa olyckliges tillstånd; de voro alla nästan nakna, sårade och stympade och styfva af köld. Der var föräldrar, som förlorat sina barn, barn, som förlorat sina föräldrar. Många voro sanslösa, de flesta voro starkt angripna af köld, 129 passagerare och matroser kommo ombord på Nicaragua,. — Såvidt kapt. Marshall kunde få veta, var antalet af dem, som dels voro krossade emellan isen, dels frusna ihjel, emellan 50 och 60. Så snart det lyckats att få alla ombord, styrde skeppet i riktning mot Cap Ray. Allt, hvad som var möjligt, gjordes för att lindra de olyckligas tillstånd. Följande dagen mötte de skeppet Broom från Glasgow, hvarpå 27 af utvandrarne öfverfördes, och under loppet af följande dag fördes fyrationio andra ombord på tvenne andra skepp, för beqvämlighets skull. Nicaragua hann Quebec den 40 April, hvarest resten af utvandrarne landsattes. Huru det gått!n kaptenen och det sjöfolk, som i båten lemnade utvandrarne, vet man icke. — EN Rask GossE. Vid Blackfriarsbron i London togo sig några små hamnbusar det orådet för att kasta sten på ett par andra gossar, som rodde i en båt utåt Themsen om aftonen den 30 sistl. Maj. Vid kastningen förlorade en af hamnbusarne jemnvigten och stupade i strömmen, som då var ganska stark och förde honom under ett af brohvalfven. En af de anfallna hoppade genast ur båten och sam efter honom; han lyckades få fatt i hamnbusens kläder, men var icke stark nog att hålla honom öfver vattnet; emedlertid drog han honom med sig till kajen, der han ändtligen, alldeles uttröttad, landade med sin börda. Begge blefvo upphjelpta ochj den räddade återställdes lyckligt. Den oförskräckte och ädelmodige räddarens handling väckte så allmänt! bifall, att man underrättade sig om hans namn o:S. VV. samt fick veta att han heter James Armstrong, ,y är 12 år gammal och bor hos sina föräldrar i buset N F er I HF I. PT oe I en em ff --—H ff Ce kv JM 2 Weststreet, S:t Martins Lane. — KALIFORNIENS GULD. Newyork Herald beräknar värdet af den guldmassa, som från Kalifornien spridt sig till samtliga verldsdelar endast till 1,200,000 dollars (3,000,000 rdr sv. bko). 1 — DEN MINSTE VERLDSHAFSSEGLAREN. New-l, YArkarfidningarha hansss vs ss stan mincfa cCANlanA avn